Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Männen i Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena stranden till den andra, som efter det första
snöfallet ?»
»Usch jo! Mer än en gång, när jag tog mig en
liten lur vid styråran. Men det kom alltid från
närmaste sidokanal och inte uppbubblande
underifrån.»
»Nej, och det har inte du heller sett. Det strider
mot sundt förnuft. Det kan väl var och en begripa.»
Bettles vädjade till alla, som voro samlade kring
eldstaden, men grälet utkämpades endast mellan
honom och Lon Mc Fåne.
»Förnuft eller inte, men det ä’ i alla fall sant som
jag säger. Det var i fjol höst som Sitka Charley
och jag såg det, när vi drev utför strömmen, ni vet,
nedanför Fort Reliance. Och det var ett ordentligt
höstväder — med solglimtar över guldfärgade
lärkträd och dallrande aspar och ljusglitter på varenda
liten böljkrusning, och långt borta kom vintern och
Nordlandets blåa dis vandrande hand i hand. Ja,
det där känner ni nog alla till. .. och så blir det
iskanter utmed flodstränderna och i kölvattnet blir
det tjockt med is — och det smäller och gnistrar i
luften, och man känner det i blodet och super in
nytt liv med varje andedrag. Det är då man tycker
att världen blir helt liten och vandringslusten
kommer på.
»Men jag ger mig visst av för långt från vad jag
skulle säga. Och det var det, att bäst som vi sitter
och ror utan ett tecken till is annat än i kölvattnet,
lyfter indiarien upp sin åra och säger : ’Lon Mc Fåne!
Titta dit ned! Det där har jag nog hört talas om,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
