Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala studenters vårfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men se, huru med markens friska, leende färgprakt
blandar sig barrskogens ständigt dunkla grönska, erinrande
oss att i den vårliga ungdomsglädjens hänförande stund ej
glömma det nordiska allvarets evigt oförvanskliga värde!
Låtom oss njuta ungdomens fröjder, medan vi äro unga;
men förgätom ej i vårens dag, att vårens intagande
älsklighet och tjusande behag ligger ej ensamt i den ljufliga
motsats, han bildar till vintrens köld och stränghet, utan
derjemte och förnämligast i det hopp, han skänker, om
sommarens fulla blomstring och höstens gyllene skördar!
Ett är studentens mål i lek, som i allvar: att bildas
till en fast och kraftig länk i den stora kedjan af dem,
som en gång skola utgöra den ledande tråden i
fosterlandets framåtskridande och utveckling. Men för att kunna
blifva en duglig länk i denna lefvande kedja af fria
länkar, erfordras nödvändigt både att hafva lärt känna sig
sjelf så, att man vet sin plats, sitt rum i kedjan, och
tillika att hafva så lärt känna de enskilda länkarnes
förhållande till kedjan i sin helhet, att man förstår, hurusom
den enskilda länken för sig ej mycket betyder, utan först
genom förbindelsen med alla de öfriga har sin sanna, fulla
betydelse. Men dessa insigter stå ej att i sin
fullständighet vinna på den ensliga studerkammaren eller på den
akademiska lärosalen: endast i lifvet, i umgänget med
ynglingar af skilda anlag och från skilda trakter förvärfva vi
rätt lefvande dessa kunskaper, som äro för oss så
oumbärliga, om vi vilja i framtiden fylla vår uppgift, motsvara
vår bestämmelse. Lika ärorik blir hvilken plats vi än i
samhället en gång erhålla, endast en hvar förut pröfvat
sina krafter och kommit till viss öfvertygelse om sina
anlag, sin förmåga. Samma luft, i hvilken de norrländska
skogarnes härdade döttrar frodas och utveckla sig till
reslig höjd, förkrymper eller dödar den ömtåligare flora,
hvilken allenast det sydliga Sveriges mildare klimat mäktar
bringa till sin naturliga yppighet och fulla mognad; och
dessa anspråkslösa ängsblommor, som, der de nu stå,
utgöra vår ögonfägnad, huru skulle de väl skicka sig på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
