Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
alls beröras av det storartade skådespelet. Men
plötsligt förändrades dess uttryck. Barnet vände
sig om ocli såg hänförd uppåt, inåt berget. Snille
blev förargad.
— Vad ser du? frågade han.
— Jag ser himmelens härskaror hylla Gud,
viskade ödmjukhet med andakt och kärlek.
Snille uppgav hoppet om att kunna imponera
på en som såg så mycket.
— Säg mig, sade han otåligt, finns ingen väg till
himmelriket över denna eviga fjällkedja?
— Nej, icke över men under.
— Vad heter vägen?
— Förödmjukelsens dal.
— Vem härskar där?
— Det gör jag.
— Du! Men du vaktar ju porten! Anstår det en
härskare?
— I mitt rike, som är himmelens förgård, är den
lägsta sysslan den högsta?
— Besynnerligt, mumlade Snille fundersamt men
ryckte upp sig ocli sade i sin vanliga självsäkra
ton: Släpp in mig! Jag har underlagt mig världen;
nu vill jag bli härskare i himmelriket.
— Där härskar Gud, svarade barnet lugnt.
— Gud! Veni är han? Vem kan väl vara större
än Snille?
— Han som skapat Snille.
Snille funderade en stund. Barnets påstående lät
ej så tokigt; det var till ocli med rimligt, förutsatt
att ban. Snille, verkligen var skapad av någon an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
