Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skräddare Larssons kamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräddare larssons kamin
av handsmitt stål. Torv är elt långsamt lörbrinnande
materiel, som inte frestar eldstaden så hårt. Denna
Mr följaktligen av lättare gods. Gallret är gjutet».
»Hur länge håller en kamin?»
»Tio, femton år, om den skötes väl».
»Den billiga duger nog åt mig», sade skräddare
Larsson och tog upp 20 kronor.
Från järnboden fortsatte han till kolhandlaren, hos
vilken han köpte så många säckar antracit som
nämndemans Pärla orkade dra.
Hemkommen hämtade han sin vän och kund
smeden. Denne iordningställde rören i en hast, som
församlade glödande kol på skräddare Larssons
huvud — han hörde nämligen själv till den ej alldeles
sällsynta kategori av hantverkare, som se sin
förnämsta uppgift i att lära mänskligheten tålamodets
konst.
Så fort kaminen var färdig, brassade skräddare
Larsson på.
Kaminen var snart eldröd och temperaturen i
verkstaden steg till en höjd, som satte såväl skräddare
Larsson som hans gesäll i bästa humör.
Så fortfor det dag efter dag, och skräddare Larsson
berättade förtjust för alla, hur han lurat både
fabriken och järnhandlaren. Det var alldeles inte av
nöden att följa deras anvisningar om bränsle; det
visade ju hans erfarenhet.
Men en dag på eftervintern sade det plötsligt
»paff!» i kaminen, Hntraciten åkte ner i askrunv
met; askan yrde och röken slog ut. Efter några
minuters sålunda utvecklad livlig verksamhet, vart
kaminen stilla och tyst: den hade andats ut
Skräddare Larsson skickade bud på smeden.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
