- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
400

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - skjutsa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skjutsa

skorra

rörelse’; jfr skjutsa, skott, skotta,
skytt, skyttel, skärskåda
skjutsa [sjut’sa, sjuss’a]: bildat till
sammansättningar med slciuts- (skiutsfärd,
-häst, -bonde m. fi.), genitiv av fsv.
skiut häst som användes vid fraktande
av resande, egentl, ’snabb (häst)’; till
skjuta i bet. ’sätta i hastig rörelse’.
Härtill skjuts

skjuva skjuta på, flytta: fsv. skiuva
(imperf. sköv) skuffa, stöta; gemens,
germ. ord (ty. schieben, eng. shove med
samma bet.), gammal sidoform till
skuva

skleros [-å’s] förhårdning (förkalkning)
av kroppsvävnad, förlamning (t. ex.
multipel s.): modern bildn. till grek.
skleros’ hård; jfr arterioskleros
Sko (subst.): fsv. skor, sko, isl. skör, no.
sko; gemens, germ. ord (ty. Schuh, eng.
shoe) med urspr. bet. ’hölje,
betäckning’ (jfr skoning, handske); till
en indoeurop. rot med bet. ’betäcka,
hölja’ (jfr skjul); se hämsko,
doppsko. Härtill sko (s. en häst); sko sig ta
oskälig förtjänst, rikta sig: bildl.
användning av sko ’skaffa skodon’ eller
’kanta, fodra’; men uppkomsten av
uttrycket är okänd; skoning kant på
ett klädesplagg, beslag: till en äldre
bet. ’bekläda, hölja’

skock: fsv. skokker stor hop; antal av
60, no. skokk stor hop; trol. av lågty.
schock hop (hög, antal) av 60. Härtill
skocka sig

skocka: se ärtskocka
skodon: se don

skoffa [-å-] större träskovel: sv.
dialekt-ord, till skoffa, skoffla skövla, skyffla,
da. skuffe; trol. av lågty. schuf; även:
låda (da. skuffe); jfr skyffla
skoflickare: se 2 flicka
Skog: fsv. skogher, isl. skogr, no. skog;
speciellt nord. ord med urspr. bet.
’något, som skjuter fram’; jfr skägg
skogssnuva skogsrå (dial., sydsv.): trol.
’en som går och snor och snokar i
skogen’, till dial. snu vädra, snusa (se
snuva)

skoja: av östfris. holl. schooien vandra
omkring, tigga; jfr sv. dial. skojare
tattare, tiggare. Härtill skoj; skojig

1. skola (hjälpverb med futural bet.): fsv.
skulu, skuta (pres. skal, imperf. skulle),
isl. skulu, oftast med modal bet. ’böra’;
gemens, germ. ord (ty. sollen, eng. shall)
med grundbet. ’vara skyldig’; jfr skuld,
skylla

2. skola (subst.): fsv. skole (dat. ack.
skola), no. skule; av lågty. schöle (ty.
Schule); av medeltidslat. scho’la med
samma bet.; ytterst av grek. skhole’
fritid (från kroppsarbete); vila och
underhållning i andliga sysselsättningar; jfr
skolastik

skolastisk (medeltida filosofi;
spetsfundighet): till medeltidslat. scholas’ticus
skollärare; lärd; bildn. till 2 skola.
Härtill skolastisk; skolastiker
skolios [skåliå’s] ryggradskrökning: bildn.

till grek. skolio’s krokig
Skolka: sv. dial. skulka skolka, no. skulka
lura, stå på lur (jfr fsv. skulkare person
som smyger, lurar); trol. av lågty.
schulken skolka; besläktat med ett
verb, som återfinnes i da. skule se åt
sidan

skolla tunn platta: av lågty. scholle
skärva (ty. Scholle jordtorva),
besläktat med skilja m. fi.
skomakare: fsv. skomakare; av lågty.
schömaker (ty. Schuhmacher) med
samma bet.; till lågty. maken, ty. machen
göra, tillverka (se 3 maka); jfr sadel-,
snör-, ur-, vagnmakare
skona: fsv. skona; av lågty. schånen (ty.

schonen); bildn. till adj. 2 skön
sko’nare, skonert’ (ett mindre, vanl.
två-mastat fartyg): av eng. schooner med
samma bet.
skoning: se sko

Skopa: fsv. skopa; av lågty. schåpe med
samma bet.; jfr skäppa, skåp
skorbu’tisk skörbjuggs-: av lat.
scorbu’-tus, se skörbjugg

Skorpa: fsv. no. skorpa; ytterst till en
indoeurop. rot. med bet. ’vara torr; bli
torr’; besläktat (genom avljud) med
skarp

Skorpion [-o’n] (en giftig spindel): ytterst
av grek. skorpi’os med samma bet.;
besläktat med 1 skorv
Skorra: fsv. skurra bullra, sv. dial. skurra
gnissla, no. skurra ge ifrån sig ett skra-

400

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free