- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
377

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R - räpp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räpp

2. röja

rendre återgiva, lämna), ombildn. av
klassiskt lat. redd’ere (åter)giva; jfr
rentier; rendera, rendevu;
arrendera. Härtill räntabel som ger ränta,
lönar sig; räntabilitet
räpp del av året, kvartal {vårräppen,
räppadag o. dyl.): sv. dial. (Götaland),
även ramp; samma ord som no.
repp bygdelag, del av socken (även i
Dalsland), isl. hreppr m. kommun;
urspr, ’samling, del av ngt’
rät: fsv. rætter, isl. rätr, no. rät (jfr
3 rätt); gemens, germ. ord (ty. recht,
eng. right), samma ord som lat. rec’tus
rak, rät; rätt (se direkt, korrekt);
till samma ordgrupp med grundbet.
’sträcka* som rak, regera m. fi.; jfr
1 rätt, 2 rikta; avrätta, berätta

1. rätt rättighet, rättvisa; stadga,
domstol: fsv. rætter, isl. réttr; nord. ord (av
en annan grundform ty. Recht, eng. right
med samma bet.); till en indoeurop. rot
med bet. ’sträcka* (jfr rät)

2. rätt maträtt: efter lågty. richte med
samma bet. (jfr ty. Gericht maträtt),
bildn. på recht rät, rätt (se rät); jfr
anrätta

3. rätt (adj.): formellt en sidoform till
rät; ur fsv. rætter med samma bet.

f. rätta (verb): fsv. rætta, isl. rétta
utsträcka, rätta; döma, straffa; gemens,
germ. ord (ty. richten), bildn. till 3
rätt. Härtill rättare arbetsförman: fsv.
rættare även ’gårdsfogde; domare* (jfr
skarprättare); ty. Richter domare
2. rätta (i uttrycken med, till, inför rätta):
fsv. mædh rætta, tü rætta, for rætta; efter
lågty. mit reckte, to rechte, vor dat richte;
jfr 1 rätt

rättegång: fsv. rættarganger;
sammansätta. av 1 rätt (i genitiv) och gång
rättfärdig: fsv. rætfærdhogher; av lågty.
rechtverdich med samma bet.; egentl.
*som färdas (handlar) på rätt sätt’; jfr
1 rätt och 2 -färdig (lätt-,
sannsakt-senfärdig)

rättighet: fsv. rættighä; av lågty.
rech-ticheit (ty. Gerechtigkeit) rättmätigt
anspråk, laglig rätt; bildn. till adj. recht
rätt, se rät; jfr fastighet, svårighet
rättika: fsv. rætikia; trol. av lågty.
re-dik; ytterst av lat. radi’cem, ack. sing.

av ra’dix rot (jfr radikal), alltså av
samma ursprung som rädisa
rättmätig: efter lågty. rechtmetich (ty.
rechtmässig) med samma bet.
rättskaffens: trol. av äldre da.
rdskaf-fens; efter ty. rechtschaffen, egentl, ’rätt
skapad, rätt beskaffad’; jfr beskaffad
rättskipning: till fsv. skipa rätt låta få,
tilldela rätt(visa); se skipa
rättsvidrig stridande mot lag och rätt:
efter likbet. ty. rechtswidrig; jfr vidrig
rättvis: fsv. rætvis, isl. réttviss rättrådig,
rättvis. Härtill rättvisa
räv: fsv. ræver, isl. refr, no. rev; speciellt
nord. ord (jfr foxterrier, fux), möjl.
gammalt lån från finska repo räv, vilket
ord i sin tur anses vara av sarmatiskt
ursprung

rö (benämning på vissa växter): fsv. rø
(pl. ror), biform till det i dialekterna
vanligare 2 rör

röd: fsv. røper, isl. rauör, no. raud;
gemens. germ. ord (ty. rot, eng. red) med
släktingar i de flesta indoeurop. språk;
besläktat med rodna, ruda, 2 röja,
rönn

rödbrusig: sammansätta, av röd och
en motsvarighet till sv. dial. brusug
uppblåst, bildn. till brusa
röding (en laxfisk): bildn. till röd (jfr
vitling till vit)
rödja: se 2 röja
rödlakan: se röllakan
rödlätt (-lett): isl. raudlitr; adj .-bildn.
till fsv. liter, isl. litr utseende, färg, hy,
sv. dial. let (se 2 -lätt, letgräs)
rödmosig: sammansätta, av röd och
mosig (till mos) i bet. ’något berusad’
rödspätta: se spätta
rödven: se 1 ven

1. röja yppa; lägga i dagen: fsv. røghia,
isl. røgja; gemens, germ. ord (ty.
rü-gen klandra), möjl. med urspr. bet. ’tala
högt, skrika’

2. röja (rödja): fsv. rypia, isl. rydja,
no. rydja; gemens, germ. ord (eng. rid),
trol. bildat på ett subst. fsv. ryper
röjning i skogen (ingår i talrika sv.
ortnamn på -ryd), egentl, ’rodnad’
(besläktat med röd); efter den rostbruna färg,
som marken får i skogen, där röjning
skett

377

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free