- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
56

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - bräcka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2. bräcka steka svagt: av okänt
ursprung, möjl. samma ord som 1 bräcka

bräda: se bräde

brädd: fsv. brædder (härtill en sidoform
i sv. och no. dial. brädd); med
motsvarigheter i andra germ. språk; trol.
besläktat med brodd

bräde (pl. bräden): fsv. brædhe, no. bræde;
trol. av lågty. bret, gen. bredes (ty.
Brett) planka; besläktat med 1 bord.
Härtill bräder (pl.) en mängd försågat
virke (kollektivt): fsv. brædher; av mlt.
breder (pl. av bret); jfr kläder

bräka: fsv. brækia, no. brækja;
ljudhärmande ord

bräken (bräkne) ormbunke: sydsv. ord
(jfr ormbunke); fsv. bräkne; nord. ord,
möjl. besläktat med braka, 1 bräcka

bräm: av lågty. breme med samma bet.

bränna: fsv. bränna, isl. brenna; gemens.
germ. ord (ty. brennen, eng. burn), med
grundbet. ’komma att brinna, göra att
ngt brinner’, bildn. till det starka verbet
brinna

bränning brytande sjö: efter lågty. holl.
brandung med samma bet., till verbet
branden stå i brand, svalla

brännmärka vanära, skämma ut: egentl.
’märka (en förbrytare) med brännjärn’;
fsv. brænnas meþ iarni, brænnemærke n.
brännmärke

brännvin: fsv. brænnevin (slutet av
1400-t.), av mlt. bernewîn bränt (destillerat)
vin, till bernen (äldre brennen) bränna

bräsch′ bräcka, öppning i mur: av fra.
brèche, av germ. ursprung, till ty.
brechen bryta (se 1 bräcka)

bräsera steka i gryta under lock: av fra.
braiser steka i glödpanna, rosta på
glödande kol, till braise glöd, trol.
ljudhärmande, liksom sv. brasa

bräsma (en växt, Cardamine pratensis):
avledning på sv. dial. brasma braxen
(se braxen)

bräss: jfr sv. dial. bres, briss; no. bris;
trol. tyskt lånord; ty. Kalbsbries,
-brissel, -brieschen med samma bet.

brätte (hatt-, skid-): till sv. dial. brätta
vika upp (isl. bretta), bildn. till sv. dial.
bratt brant; jfr brant

bröd: fsv. brøþ, isl. brauð; gemens. germ.
ord (ty. Brot, eng. bread), besläktat med
1 brygga. Möjl. är ordet b. i nord.
språk ett tidigt lån från ett västgerm.
språk (fris., fornsax.); ett äldre ord
för samma sak är lev

brödbacke brödkorg: sydsv. och västsv.
ord; till 1 back (backe)

brödstil (stilsort som användes till den
egentliga texten, huvudstilen i ett
tryckalster): efter likbet. ty. Brotschrift,
egentl. ’den tryckstil, varmed
boktryckaren väsentligen förtjänade sitt bröd’

bröla ryta, vråla (t. ex. om hjortar): da.
brøle; trol. lånat av ty. brüllen med
samma bet., ljudhärmande

bröllop: fsv. bruþløp, isl. brúdhlaup
(med besläktade former i andra germ.
språk); sammansättn. av brud och
stammen i verbet löpa. Sålunda
urspr. ’brud-lopp’; om de festliga upptåg
som sammanhängde med ”brudfärden”,
brudens hämtande till brudgummens
gård

broms: se 1 broms

bröst: fsv. bryst, isl. brjóst; gemens.
germ. ord (eng. breast, ty. Brust) av
omstritt ursprung

bröstgänges: egentl. ’gående med bröstet
mot fienden’: bildning till gång gående
och gånga (jfr baklänges, avsides
m. fl.)

bröt timmerbråte: sv. dial. bröt hop, hög
av kullfallna el. fällda träd, nybruten
åker, fsv. bröt, isl. braut f. väg (egentl.
’brytande i skogsmark’); bildn. till
bryta, jfr också bråte

brötling (en svamp): av ty. Brötling med
samma bet.; av ovisst ursprung

bua ropa bu!, uttrycka sitt ogillande: till
interjektionen bu!, för att härma oxens
el. kons läte; delvis kanske efter mönster
av eng. boo med samma bet.

bubbla: trol. av lågty. bubbeln;
ljudhärmande

bubon [-o′n] inflammation i
ljumskkörtlarna: av grek. boubo′n körtel

bucka′l språkljud bildat i »ansatsröret»
(munnen o. svalget): modern bildn. till
lat. bucc′a mun. Jfr 1 vokal

buckla: trol. av lågty. bokele, ytterst av
ett lat. ord bucc′ula, diminutiv av bucc′a
uppblåst kind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free