Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - X. Huru ofta och huru mycket böra vi äta? - Magutvidgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
VART DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.
metiska proportionen, utan måste äfven taga hänsyn till
sjelfva lifsprocessen och de fordringar densamma uppställer
på kroppsorganens allsidiga öfning.
Liksom hvarje annat organ, för att kunna hållas vid
ett sundt bestånd, behöfver öfvas, så är ock förhållandet
med magen. Dess öfning består i omvexlande utvidgning
och sammandragning. Ju större volymskillnaden,
naturligen dock inom rimliga gränser, blifver, d. v. s. ju längre
mellantid mellan målen och ju större qvantitet intagen
föda vid hvarje mål, desto kraftigare och mera egnadt att
rätt fullgöra sina åligganden blifver organet i fråga. Häraf
förstå vi hvarföre täta och små mål äro det förträffligaste
sätt i verlden att — förderfva sin måge. Detta och
intet annat är den allmännaste orsaken till s. k.
magut-vidgning, hvilken benämning egentligen borde ersättas
med magförslappning, ty magutvidgningen är intet
annat än en förslappning i magens muskulatur. Deraf
följer dock icke omvändt, att kraftiga måltider, intagna med
långa mellanrum, vore det rätta sättet att söka kurera en
redan förderfvad måge. Nej, denna behöfver skonas och
derföre gäller i sådana fall att måltiderna visserligen böra
intagas med .så stora mellantider som möjligt, men att
qvantiteten af den för hvarje gång intagna födan i stället
bör modereras. I intet afseende torde våra moderna
förhållanden synda så mycket mot naturens fordringar som
i berörda fall. Ty allt tenderar till korta pauser mellan
målen och intagande af möjligast koncentrerade, retande
och derför äfven jemförelsevis hastigt mättande födoämnen.
I viss mån motvägas dessa oegentligheter af den i
öfrigt skadliga tendens, som i vårt moderna lefnadssätt
förefinnes, att indela dagens måltider i ett hufvudmål,
middagen, och tvenne bimåltider, frukost och qväll. Men
denna, i viss mening, gynsamma verkan, förtages derigenom
att vi i de flesta fall betrakta magen som en reservoir,
i hvilken vi utan minsta hänsyn, vare sig till qvantitet
eller qvalitet kunna inkasta hvad helst vi än vilja och af
hvilken vi blindt fordra att han utan knot skall förrätta
sin tjenst, huru vi än må lägga hinder i vägen för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
