Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - IX. Köttföda eller växtföda - Njutningslystnaden - Fastan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖTTFÖDA ELLER VÄXTFÖDA ?
107
ket af retmedel påtrycker dem, som deraf begagna sig.
Och derföre utropar jag än en gång:
Njut gerna af allt som finnes att njuta, men
njut ej med måtta och dagligen, utan hellre
sällan och om så skall vara omåttligt.
I intet annat afseende syndas i detta hänseende så
mycket mot helsolagarne, som genom det öfverdrifna
dagliga bruket af kött. *) Ja, vi hafva deruti kommit så
långt, att icke blott den stora allmänheten, utan äfven de
män, som å dragande kall och embetets vägnar skola
veta hvad vår kropp nyttigt är och hvaraf honom behof
göres, förfäkta den läran att endast »kött ger kraft».
Och liksom den friske icke tror sig utan kött kunna
bevara sin friskhet, så tror man sig ej heller kunna hålla
den sjuke vid lif, om han ej formligen fullstoppas med
detta universalmedel mot ali kroppslig svaghet och
ofullkomlighet. Men hvad är allt detta annat än böljeslag af
utvecklingens rastlösa gång, annat än vågdalar bildade
af det menskliga förnuftets ofullkomligheter. Det var ej
många tiotal af år tillbaka i tiden, som »kraftig» näring
för den sjuke var bannlyst ur sjukdietetiken, fastän man
då begick det ödesdigra misstaget att slå öfver i en
motsatt ytterlighet, i det man genom rikliga bloduttömningar
*) Fastans ofantliga hygieniska betydelse har alldeles
undfallit vår njutningslystna tid. Den religionsform (ty
religionslä-rarne hafva förut varit folkens hygieniska lärare. Och
oupphinneliga sådana! Man tanke på Moses), der den längst bibehållit
sig — den katolska, börjar att allt mera lossa banden. I det,
under vissa förutsättningar, befrielse från fastans iakttagande
medgifves är vägen till dess slutliga upphäfvande banad. Och när
man samtalar med en rättrogen katolik och hör honom beklaga
sig öfver bristande kraft de dagar han enligt religionens bud
nödgas ersätta köttet med fisk, kan man ej annat än lifligt beklaga
att köttet intagit sin framskjutna plats bland våra retmedel (ty
som egentligt födoämne kunna vi ej efter våra tabeller, samt våra
betraktelser öfver ägghvitans betydelse vid näringen, räkna det).
Och vi fråga: skulle det ej vara på tiden att vi åtminstone
inskränkte vår köttförbrukning till en gång i veckan, t. ex.
söndagen, och de öfriga dagarne lifnärde oss på ett mera med lagarne
för kroppens och derföre äfven för själens helsa
öfverensstämmande sätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
