Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - IX. Köttföda eller växtföda - Gamla sanningar i ny drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖTTFÖDA ELLER VÄXTFÖDA ?
103
sig den helsosamma uppsigt, som dessa samhällen sett
sig nödsakade att inrätta för att skydda sina medlemmar
för helsovådorna hos detta samma kött, på hvilket man
så outtröttligt ropar.
Och dock gälla såsom ovederlägglig sanning följande
tvenne satser:
för den fattige, hvilken måste vara betänkt på
att skaffa sig den på samma gång billigaste,
sundaste och arbetskraften bäst vidmakthållande näringen, bör
födan uteslutande sammansättas af produkter ur
växtriket, möjligen med tillskott af mjölk;
för den burgne, hvilken icke behöfver taga
hänsyn till födans pris, är den näring sundast och
lämpligast, som innehåller minst produkter
härrörande från^ djurriket.
Beviset för dessa satser tillhöra hvad sundhetsfrågan
beträffar egentligen den andra afdelningen af detta arbete.
Men då vi redan här hafva till uppgift att konstatera
hvilket val af födoämnen, som är egnadt att varaktigt
bibehålla vår arbetskraft på en hög nivå, måste vi redan
här i någon mån vidröra detsamma.
Ägghviteämnen i allmänhet äro, vare sig de härröra
från djur- eller växtriket, såsom vi redan förut antydt, för
att längre ned dertill återkomma, i öfvermätt njutna icke
utan mehn för vår organism. Men om ägghviteämnen
af animaliskt ursprung gäller, att de ej blott i öfvermätt
utan i hvarje myckenhet äro af en mindre gynsam
inverkan. I synnerhet gäller detta om ägghvitan i kött.
Vi kunna lätteligen öfvertyga oss härom genom en enkel
iakttagelse å oss sjelfva. Om vi förtära ett rikligt
köttmål, känna vi efter detsamma hela kroppen
genomströmmas af en känsla af förnyad kraft och styrka, som dock
snart gifver vika för en viss dåsighet och oförmåga till
vare sig kroppsligt eller andligt arbete. Yi känna ett
behof att drömmande vid cigarren och kaffekoppen njuta
vår siesta.
Denna förnimmelse är alldeles densamma, som den
vi erfara efter ett måttligt njutande af spirituösa i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
