Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - Vetenskapens fordringar på det dagliga brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde dock ej allt för länge innan det för den
noggrannare granskningen blef uppenbart att den Liebig’ska
ägghviteteorien ej kunde vara riktig. Man började
nämligen att i öfverensstämmelse med den rådande rigtningen
inom läkekonsten, den empiriska (försöksvisa), inrätta
fysiologiska laboratorier på hvilka näringsförloppet
experimentell studerades, så väl på djur som på menniskor.
Man kom dervid snart ett förhållande på spåren som
var egnadt att gifva anledning till eftertanke.
Om man nämligen gifver ett djur eller en menniska
en viss, till myckenheten bestämd, mängd födoämnen af
känd sammansättning, och derefter väger samt undersöker
sammansättningen af det affall som på olika vägar lemnar
kroppen, så kan man naturligen sålunda erhålla en
föreställning om hvad som blifvit användt för kroppens behof
och hvad som för densamma varit utan gagn.
Genom sådana undersökningar kom man till åtskilliga
resultat som för vår kännedom om organismens
förrättningar äro af den största vigt och betydelse. Särskildt
gäller detta den roll, som de med födan tillförda
ägghviteämnena spela inom organismen.
Då, såsom redan förut var allmänt bekant, de
kolföreningar som med födoämnena kommo kroppen till godo
dels omvandlades i kolsyra, dels, vid öfverskott, med lätthet
direkt aflagrades i kroppen i form af fett, så visade sig
deremot beträffande ägghviteämnenas tillgodogörande inom
organismen ett helt annat förhållande. Man fann
nämligen att aflagring af ägghvita (kött) endast under
särskilda, derför gynsamma omständigheter var möjlig att
åstadkomma, och äfven då endast med svårighet och i
ringa grad. Deremot fann man, att om födans halt af
ägghvita ökades, så ökades samtidigt äfven
ägghviteafsöndringen genom urinen, på hvilken väg qväfveföreningarne lemna
kroppen. Man fann vidare, att i regeln lika mycket
qväfve som intogs i födan åter afsöndrades
genom urinen, och att detta förhållande kunde iakttagas
såväl under hvila som arbete. Vore den Liebig’ska teorien
riktig, skulle naturligen en mindre mängd qväfve än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
