Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några uttalanden från skandinaviska författare om deras fria läsning i barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
jag häpnade över att någon kunde ens förutsätta något
sådant, så uppfylld var jag av den troligen ur
indianböcker och fornnordiska sagor insupna föreställningen att
det var en stor skam att på minsta sätt klaga över
kroppsliga plågor.
Alla Coopers romaner och en hel rad av Marryats
sjöromaner hade jag läst innan jag var 14 år; ävenså
alla Starbäcks, Ingemanns och Walter Scotts historiska
romaner, Fältskärns berättelser, Jules Vernes fantastiska
reseromaner — vilka livligt intresserade mig —,
Dickens’ David Copperfield samt ännu ett par av Dickens
och Bulwer, tror jag, även naturligtvis en hel del
»flickböcker» av Louisa Alcott med flera — av vilka några,
såsom Gosskolan i Plumfield, roade mig rätt mycket.
Några resebeskrivningar och geografiska arbeten — såsom
Zimmermann: Jorden och dess folk — läste jag också
samt rätt mycket historia. Helst den som handlade om
den klassiska eller nordiska forntiden. Herodotos’
historia, som jag kom över viel ungefär fjorton år, tilltalade
mig högeligen. Av Fryxells historia läste jag de första
delarna, likaså av Beckers och Schlossers världshistoria;
Buckle’s Civilisationens historia, som jag läste vid
fjorton år, gjorde ett särdeles starkt intryck på mig. De
grekiska och fornnordiska hjältesagorna hade jag läst
innan jag var tolv år. Eddan, som jag ej kom att läsa
förrän vid sexton år, grep mig kanske starkare än något
annat jag läste i ungdomen.
Jag var för övrigt ända tills jag var tretton, fjorton
år mycket road av riktiga barnsagor. Allramest höll
jag nog av Topelii sagor med deras blida solskenslynne,
fastän — såsom någon anmärkt om dem — »man väntar
alltid att det skall hända något i dem, men det händer
ingenting.» H. C. Andersens tjusade mig i hög grad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
