Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultatet blef: 1,001 »ja» och öfver en million »nej».
Sålunda förblef porten stängd, ty »nej» hade ju en
förkrossande majoritet. Och detta kom sig däraf, att
hvar och en bland de väntande trodde sig böra svara,
icke endast för sig själf, utan för alla de andra.»
»Visserligen», sade ministern betänksamt, »skulle
det vara en god sak, om man enstämmigt voterade för
ett afväpningsförslag. Men å andra sidan — hvilken
regering skulle väl våga i detta hänseende taga första
steget?»
»Tillåt mig att yttra ett ord!» inföll nu min son
Rudolf. »Världen ger sig ut för att numera vara
ofantligt klok, men fastän vi skratta åt och beklaga vilden,
hafva vi ännu icke lärt oss att räkna till fem.»
»Huru?... Hvad menar Ni?... Vi skulle vara
vildar? Vi med vår öfverförfinade kultur!...
Vi... i slutet af det nittonde århundradet...!»
Rudolf steg upp.
»Ja, uttrycket synes måhända hårdt, men jag kan
icke taga det tillbaka, ej heller bedja om ursäkt för
det. Så länge vi fasthålla vid längesedan förflutna
tiders barbariska bruk äro vi vildar. Men å andra sidan
vågar jag hoppas, att vi nu befinna oss framför
portarne till en ny tid, att allt och alla hädanefter må
sträfva framåt mot andra, mot högre mål. Äfven
om vi ännu stå närmare barbariet än de flesta äro
böjda för att tro, så stå vi kanske ännu närmare
förädlingen och ett mera mänskligt sakernas tillstånd, än
många våga hoppas. Måhända är den furste eller
den statsman redan född, som kommer att bringa till
stånd den ärorikaste, den mest lysande af alla bragder
— en allmän afväpning!... Vi befinna oss
åtminstone på tröskeln till en tidsålder, under hvilken
mänskligheten skall höja sig till sann mänsklighet... till
ädel mänsklighet, såsom Fredrik Tilling plägade
uttrycka sig... Min innerligt älskade moder... jag
tömmer detta glas för minnet af din oförgätlige make,
hvilken jag har att tacka för allt, hvad jag tänker,
och för allt, hvad jag är. Och ur detta glas» — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
