Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4i6
andra af de stridande makterna. Det hela liknar en
stor vadhållning, i hvilken alla intresserade deltaga.
Hvad nu beträffar min Fredrik och mig... med
hvem skulle vi sympatisera? Åt hvilkendera parten
skulle vi i våra sinnen och våra böner önska seger?
Såsom varande österrikare borde vi ju ur patriotisk
synpunkt vara fullt berättigade att önska, det våra
i förra kriget segrande motståndare, preussare, nu
måtte blifva nedgjorda, krossade. Vidare var det ju
en helt naturligt sak, att man skulle hysa sympatier
för det folk, bland hvilket man vistades och hos
hvilket man åtnjutit en storartadt gästfrihet. Men å andra
sidan var ju Fredrik af preussisk härkomst och
följaktligen borde ju äfven jag anse, mig närmast
besläktad med dessa vandaler än med deras motståndare.
Dessutom hade ju krigsförklaringen utgått från
fransmännen och af en högst obetydlig anledning. (Ja,
jag visste nog, att det var herr von Bismarck, som
önskade kriget, och därför framlockade
krigsförklaringen, men jag kunde icke förmå någon annan att
inse detta för öfrigt numera obestridligen historiska
faktum). Men enligt Bismarcks utläggning af
orsaken till kriget var ju preussarnes sak den mest
oskyldiga, menlösa, och rättvisa, man någonsin kan tänka
sig. Ack, preussarne voro ju så oskyldiga. De drogo
svärd endast till själf försvar!!! Och huru förstod man
icke att på allra högsta ort förgylla sin rof lystnad!
Konungen af Preussen yttrade i sitt trontal den 19
juli:
»Det tyska oph det franska folket hvilka båda i
lika hög grad åtnjuta civilisationens härliga
välsignelser och hvilka båda äro stadda i framåtskridande
välstånd, äro verkligen kallade till en mera ädel, mera
sund täflingsstrid än det blodiga kriget. Men det
följe, som för närvarande äger makten i Frankrike,
har förstått, har icke aktat för sig ovärdigt att för
sina personliga, egennyttiga intressen och för
tillfredsställandet af sina lidelser slå mynt af vårt stora
grannfolks lättretliga själf känsla...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
