Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398
annan plats än första raden — att i Boulognerskogen
åka efter ett spann, på hvilket en hästkännare kan
sätta något fel, att på en hofbal uppträda i annat än
en ny dräkt, som kostat minst 2- à 3,000 francs...
o, allt detta och mycket annat sådant nonsens skulle
vara ett oförlåtligt och evigt oförlåtligt brott mot
etiketten.
För oss österrikare ådagalade man stor sympati i
Paris. Under de samtal i politik, som ofta
förekommo, gjorde man ofta anspelningar på en kommande
revanche för nederlaget vid Sadowa, liksom om det
varit en absolut nödvändighet, att det för två år sedan
lidna nederlaget ovillkorligen måste utplånas genom
någon ny seger. Liksom om sådant kunde någonsin
genom något medel godtgöras! Om slag icke kunna
försonas på annat sätt än genom nya slag... ja,
då är man ju nödsakad att slåss i evighet. Emedan
min man varit militär och deltagit i fälttåget mot
preus-sarne, ansåg man det såsom höjden af artighet mot
mig och honom att tala om den stundande
sadowa-hämnden, hvilken redan betraktades såsom nödvändig
för »den europeiska jämn vikten». Att vid första
lägliga tillfälle tillfoga Preussen ett grundligt nederlag,
det hade, så att säga, blifvit en folkpedagogisk
nödvändighet. Pä väggen hängde redan en piska —
la revanch de Sadowa —- — och den skulle susa ned
öfver hans hufvud, hans nakna rygg...
Ja, sådana voro de tröstegrunder, man i Paris
uppdukade för oss, men vi senterade icke välmeningen.
Vi ansågo och anse, att en redan timad olycka icke
kan utplånas genom en ny sådan... lika litet som
en ny oförrätt. Också försäkrade vi med stort
eftertryck, at vi icke hyste någon mera innerlig önskan
än den, att den nu rådande freden aldrig, aldrig
någonsin måtte brytas.
I själfva verket var detta äfven kejsar Napoleons
innerliga önskan. Vi umgingos lifligt med personer,
hvilka stodo kejsaren och hans familj nära, och vi
hade därför det allra bästa tillfälle att lära känna
hans verkliga åsikter, sådana han uttalade dem i mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
