Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
396
Detta oaktadt lämnade Fredrik aldrig sitt mål
helt och hållet ur sikte. Han fördjupade sig allt mer
och mer i studiet af folkrätten och satte sig i
förbindelse med facklärda på detta område. Samtidigt
sysslade han äfven med andra studier, isynnerhet
naturvetenskapliga, och i dessa senare deltog jag så ofta
det var mig möjligt.
Den vinter, som följde närmast efter Sylvias
födelse, tillbringade vi i all stillhet i Wien. Men den
därpå följande våren fann oss på resa till Italien. Att
resa och lära känna världen, det ingick ju också i
det program för vårt lif, som vi uppgjort, och enär
vi voro rika och inga band kvarhöllo oss i
hemorten, fanns ju intet, som kunde hindra oss att
tillfredsställa vår reslust. Att på en lång resa medföra
små barn, det är och förblir nu alltid besvärligt, men
då man har råd och lägenhet att föra med sig en hel
tjänstepersonal, så går äfven detta rätt bra för sig.
Jag hade i min tjänst engagerat en gammal
trotjänarinna, hvilken skött mig och mina systrar, då
vi voro små, men sedan gift sig och nu blifvit änka.
Vi kallade henne »fru Anna» och hon ägde mitt fulla
förtroende. I hennes vård kunde jag tryggt
öfver-antvarda icke allenast hela huset och hushållningen,
utan äfven min lilla Sylvia, då vi — Fredrik och jag
— lämnade vårt hufvudkvarter för att företaga
längre och mera tidsödande utflykter. Min lille
Rudolf var i lika godt förvar hos sin engelske
informator, en herr Foster, men likväl fick den lille käre
åttaåringen ofta följa med oss.
Hvilken härlig tid!... Hvilken tid af
ogrumlad lycka!... Skada blott att jag då... just
medan jag var så lycklig... försummade min röda
dagbok! Just då hade jag ägt tillfälle att nedskrifva
så mycket skönt, så mycket godt, så mycket, som
efteråt och intill min ålders sena höst kunnat vara
af intresse. Endast ett erinrar jag mig med visshet
— det var en tid af alldeles ogrumlad lycka.
Till vintern 1868 återvände vi till Paris och denna
gång undveko vi icke deltagandet i sällskapslifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
