Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39-r-
»Förebrå dem icke denna förmåga, min Fredrik!
Äfven jag börjar betrakta den flydda tidens lidanden
och smärtor såsom en dröm, och min djupaste,
varmaste känsla nu för ögonblicket är lyckan att äga
dig kvar, min älskling. Jag tror också, att vi nu
hafva en skön framtid för oss. Vi älska ju
hvarandra, vi hafva samma åsikter och gemensamma
intressen, vi befinna oss i en själfständig ställning, ja,
vi äro rika... huru många härliga njutningar kan
icke lifvet ännu hinna att bereda oss, innan vi gå
bort! Vi kunna ju t. ex. företaga resor och lära känna
världen, den sköna, härliga världen, ty den är skön
så länge fred härskar, och nu föreligger helt visst
några fridfulla år, kanske många sådana... Och
om ett nytt krig skulle bryta ut, behöfver ju icke du
deltaga däri, sedan du nu tagit afsked från tjänsten
... Och Rudolfs lif är icke heller hotadt, då han
ju icke kommer att blifva officer...»
»Men tänk, Marta,’ om minister »Visserligens»
förutsägelser skulle gå i fullbordan, så att man äfven hos
oss inför allmän värnplikt!»
»Åh!... Barnsligheter!... Hvad jag ville säga
var detta: vi resa, vi uppfostra vår Rudolf till ett
mönster bland unga män och människor... vi
fullfölja vårt ädla mål att göra propaganda för freden och
— vi älska hvarandra.»
»Ack, min hjärtevän! Min innerligt älskade lilla
hustru! Mitt lif!... Mitt allt!»
Han drog mig till sig och kysste mig med varm
innerlighet. Detta var första gången sedan den
gräsliga skilsmässans, fasans, sorgens, krigets tid, som
en glöd af passion blandade sig i hans smekningars
milda ömhet... en glöd, hvilken fortplantade sig
till mig och uppfyllde mig med ljuf berusning. Vi
glömde både krig, kolera och död... och vår lilla
dotter, som föddes den i okt. 1867, erhöll i dopet
namnet Sylvia.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
