Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
vägar äro i sanning mycket underliga, men du har
ju redan i förväg förklarat, att så skall vara.
O, huru mycket godt skulle icke du, o Gud, kunna
uträtta i människornas värld, om du blott — ville!
* *
*
Jag fick anledning att erinra mig ett par rader af
Tiedge, som i en elegi säger:
»Är det då lockande att med ruiner
Bygga sig ett rum i häfderna?
Ja, tyvärr, det är lockande och det förblir
lockande så länge de, som skrifva världshistorien,
uppbygga hjältepiedestaler af de ruiner, som kriget
åstadkommit, så länge de med ärekransar kröna
människomordens titaner. Skalden menar, att det skulle vara
ädelt att försaka lagerkransar och ära. Men när
krigsäran förlorat sin nimbus, kommer nog ingen
människas äregirighet att eftersträfva den.
Redan började det blifva skymning, när vi arm
i arm närmade oss slagfältet. Ett lätt snöfall hade
inträdt, och i trädens bladlösa kronor hven
novembervinden med ett klagande ljud. Såväl massor af
grafvar som massgrafvar funnos här öfverallt. Men icke
voro de några »fridens boningar», där trötta vandrare
lagt hufvudet till hvila intill uppståndelsens dag. Nej
... de, som hvilade här, hade skördats i blomman af
sin ålder, dödens lie hade träffat dem, medan de ännu
befunno sig i sin fulla mandomskraft. Alla dessa
bristande ögon och hjärtan, alla dessa blodiga,
sargade lemmar, alla dessa vilda skrän af förtviflan, alla
dessa fruktlösa böner — allt hade förstummats för
evigt och gömts i grafvens kalla famn.
Man får emellertid icke tro, att där nu var
ödsligt på valplatsen. Många, många människor hade
kommit dit — kommit både från det egna landet och
fiendens land, kommit för att på »alla själars dag»
knäböja på det ställe, där deras kära hade stupat.
Det tåg, som fört oss dit, hade varit uppfylldt af sör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0375.html
