- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
368

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

368

fyra dagar efter vår kära Lillys död kom han
häftigt inrusande i rummet, där vi befunno oss.

’»Lilly?» ropade han. »Lilly?... Hvar är hon?
Är det sannt?... Man har under vägen sagdt mig,
att hon är död?... Men det kan ju omöjligen vara
någon sanning?»

Han mottog jobsposten med ett lugn, som
föreföll mig hemskt... så mycket hemskare som jag
visste, att smärtor och kval rasade i hans hjärta.
Han hviskade för sig själf:

»Jag har älskat henne så innerligt under många
år...»

En stund senare utropade han ■

»Hvar har hon blifvit jordad?... På
kyrkogården?... Jag vill besöka henne... Lefven väl!...
Hon väntar mig...»

Någon föreslog honom att följa med.

»Nej... nej, jag går helst ensam.»

Så gick han...

Och vi återsågo honom aldrig mera. På sin
älskades graf jagade han en kula genom sitt hufvud.

Om denna tragiska tilldragelse hade inträffat vid
en annan tidpunkt, skulle den kanhända verkat ännu
mera uppskakande än nu. Ack, nu hade ju nyss så
många unga officerare ryckts bort från lifvet, så att
säga omedelbart af kriget. Enda skillnaden var, att
vår stackars Konrad på omvägar, således
medelbart drabbats af samma gissel, ty det var ju
kriget, som dragit koleran efter sig. I samma
ögonblick, då vi erhöllo den sorgliga underrättelsen, hade
emellertid en ny olycka ägt rum... en olycka
hvilken tog i anspråk hela vårt hjärtas förmåga att
känna ångest och kval. Otto, min fars enda son, hans
älsklingsbarn, hade anfallits af den hemska, härjande
mordängeln.

Hans gränslösa plågor räckte hela natten, höllo i
under hela den följande dagen... och under tiden
sväfvade vi mellan fruktan och hopp på ett i hög
grad uppskakande sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free