Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
343
Ett telegram!
»Jag anländer till Grumitz i morgon. Konrad.»
Det är lätt att föreställa sig, hvilket jubel detta
framkallade öfver Lillys läppar, hvilken eld det tände
i hennes — för öfrigt mycket vackra — ögon. Med
dylikt jubel, med dylik fröjd och glädje blir väl ingen
annan mottagen än den, som återvänder från kriget.
Öfverallt i omgifningarne hade man inkvarterat
preussare. Nu skulle turen komma till Grumitz.
Freden var visserligen en nästan afgjord sak...
vapenstilleståndet var visserligen nu ett faktum, men det
oaktadt hyste landtbefolkningen ännu öfverallt
fruktan och misstroende. Ur böndernas hufvud kunde
man på intet sätt utrota den föreställningen, att de
pickelhufvade preussiska tigrarne (somliga sade
»skäl-marne» eller någonting ännu nesligare) skulle
sönderslita dem, om de kunde. De tre handslagen på
Ni-kolsburg hade ännu icke förmått utplåna det
hemska intrycket af krigsförklaringens tre våldsamma
handslag. Allt det där var långt ifrån tillräckligt att
lära landtbefolkningen i preussarne se ett broderfolk.
Och sålunda är det icke underligt, att det väckte en
allmän förfäran, då en vacker dag en preussisk
kvartermästare inställde sig för att söka kvarter åt den
truppafdelning, han tillhörde. Ack... de voro
otaliga, som jämte fruktan kände ett bittert hat och
hvilka ansågo sig handla såsom fosterlandets trogna
barn, om de kunde tillfoga preussarne någon
skada... om de t. ex. från ett eller annat tryggt
gömställe kunde sända »fienden» en eller annan dödande
gevärskula. Sådant hade ofta förekommit. Om man
då kunde infånga den skyldige, blef han utan vidare
omständigheter och utan dröjsmål skjuten eller hängd,
om ett rep fanns till hands. Allt detta vållade
slutligen, att bönderna dolde sitt bittra hat och att de utan
hörbart knot mottogo de till inkvartering
ankommande trupperna. Och till sin icke ringa förundran
upptäckte de, att »fienderna» i sjäfva verket icke voro
några tigrar, utan helt enkelt idel godmodiga, fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
