Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förening med åtskilliga andra, från hjälpkommittén
kommande kistor, hvem vet, när eller hvar de blefvo
af levererade.
Jag förde med mig endast en liten handkoffert, och
en kassaväska. Med vacklande steg passerade jag
öfver de många järnvägsspåren till perrongen. Det var
mycket sent på aftonen, men oaktadt den sena timmen
härskade här samma villervalla, samma bullrande
brådska som på de andra stationerna. Och äfven här hade
jag för ögonen samma rysliga bild: sårade... massor
af sårade! Nej, icke alldeles samma bild, ty här voro
förhållandena ännu värre. Königinhof var alldeles
öf-verfylldt af dessa olyckliga människor. I hela
nejden fanns icke ett enda rum, som kunde hyras eller
lånas, ty alla voro öfverfulla. Och nu hade man fört
de sårade i stora massor ned till järnvägsstationen,
där de lågo öfverallt på golf ven, på marken, på
stenarne... endast provisoriskt förbundna...
Det var i sanning en mörk, en dyster natt. En
och annan sporadiskt förekommande och sömnig lykta.
Utmattad och i stort behof af sömn sjönk jag ned
på en bänk och lade mitt bagage framför mig på
golfvet.
Till en början saknade jag mod att se mig omkring
bland de många här sysselsatta läkarne, för att
möjligen upptäcka doktor Bresser. Jag var nästan
förvissad därom, att jag icke skulle finna honom. Det
fanns tio möjligheter mot en, att han blifvit
förhindrad att komma.
Hela mitt företag syntes mig nu dåraktigt. Att
... såsom jag inbillat mig... Fredrik skulle hafva
ropat på mig, huru kunde väl jag få en sådan tro,
jag, som eljest aldrig plägade tro på dylika, af
mysterium uppfyllda saker? Helt visst saknade denna
inbillning all grund i verkligheten. Hvem vet...
Kanske var min Fredrik redan nu på väg hem...
kanske också död... hvarför sökte jag honom
här?...
Med uppmärksamhet mönstrade jag alla
närvarande, men kunde ingenstädes upptäcka någon doktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
