Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
Jag skulle förena mig med henne, jag skulle finna,
vårda, rädda den mannens lif, som var mig så
innerligt kär... Denna tanke grep mig med sådan styrka,
att jag ansåg den vara ett slags magnetisk inverkan af
den trånfulla längtan, med hvilken min älskade (i min
omförmälda dröm) ropade efter mig.
För ingen af de mina yppade jag mina
afsikter... Jag visste ju, att jag då skulle rönt motstånd
från alla håll. I all tysthet begaf jag mig af på resan
redan ett par timmar efter mottagandet af doktor
Bressers epistel. Jag föregaf i hemmet, att jag ville i
Wien personligen inköpa och därifrån afskicka de
förnödenheter, som doktorn önskade. Och på så sätt
skulle jag kunna utan svårighet och utan att besväras af
några öfvertalningsförsök kunna lämna Grumitz. Från
Wien skulle jag skicka min far skriftligen eller
telegrafiskt underrättelsen: »jag har afrest till
krigsskådeplatsen.» Visserligen var jag nu icke alldeles säker om
det tillvägagångssätt jag borde följa. Min okunnighet
och oerfarenhet... min afsky för sår, för blod och
för död hotade att afskräcka mig... Men det
lyckades mig snart att förjaga all tvekan ur hufvud och
hjärta.Hvad jag gjorde, det måste jag ju göra.
Minnena af drömmen tvingade mig. Min älskade makes
blick hvilade på mig bönfallande. Från sitt
plågoläger sträckte han ut armarna mot mig och det enda
jag förmådde tänka, var: »jag kommer, jag kommer».
Staden Wien fann jag i en obeskriflig bestörtning,
förvirring och oro. Sorg och förtviflan lästes i alla
anleten. Mitt ekipage passerade förbi och mötte många
vagnar, hvilka voro uppfyllda af sårade.
Uppmärksamt gaf jag akt på dessa vagnar för att se, om Fredrik
möjligen befann sig i någon af dem... Men nej,
nej! Hans längtansfulla rop, som skar mig likt ett
svärd genom kroppen, kom fjärran ifrån; det kom från
Böhmen. Om man hade transporterat honom därifrån
skulle vi helt säkert haft någon underrättelse.
På bangården härskade ett rörligt lif... eller
måhända vore det inera rätt att säga: en rörlig död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
