Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
81
Fredriks närhet och vara till hands, om han blefve
sårad... Men att ägna min vård åt andra och icke veta,
huru Fredrik hade det... nej, därtill saknade jag
kraft och mod. Att se de sårades dödskamp, att
höra deras rosslingar, att vilja hjälpa hundratals
hjälp-behöfvande, men sakna medel, utvägar, tid därtill...
att själfmant ålägga mig den tunga bördan att bevittna
så många människors rysliga lidanden och förfärliga
kval, men därigenom icke ens gagna min Fredrik...
nej, nej, det förmådde jag icke, fastän det icke alls
afskräckte mig, att sjukskötarne och sjuksköterskorna
så ofta själfva äro blottställda för dödsfara. Dessutom
underrättade mig min far, att jag såsom privatperson
alls icke skulle blifva mottagen bland
sjukvårdspersonalen vid fältslasaretterna. Han upplyste mig, att man
där använder endast sjukvårdssoldater och... på
sin höjd... barmhärtighetssystrar... inga andra.
»Men du kan ju repa charpi», tillade han, »du
kan ju tillverka förbandsartiklar och aflämna allt det
där till patriotiska välgörenhetsbyrån... Ja.. ja
ha... men det är också det enda du förmår göra
för de sårade... Gör detta med all flit, min
dotter!... Du har därtill min välsignelse...»
Det röda korset!... Jag visste, huru det
tillkommit, huru denna institution blef väckt till lif. De
debatter, som på sin tid förts i Gent, hade jag med
uppmärksamhet följt. Äfven hade jag läst Dunants
skrift, som gifvit uppslag till denna
barmhärtighetsinrättning. Den ädle Genferpatriciern hade inställt sig
på slagfältet vid Solferino och hvad han där sett,
under det att han försökte bringa de olyckliga all den
hjälp, han förmådde, det har han berättat för världen.
Otaliga sårade hade fått ligga fem, ja, sex dagar utan
hjälp. Alla hade han velat rädda, men hvad förmådde
väl han ensam och hans fåtal biträden... hvad
förmådde de väl uträtta gent emot ett sådant masselände!
Han såg människor, hvilkas lif kunnat frälsas genom
en bit bröd eller en droppe vatten. Han såg sådana,
hvilka — ännu lefvande — med förfärande hast blefvo
nedkastade i en graf... Det var då, som han offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
