Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
225
några ställen. »Och om någon fara är på färde...
ack», afbröt han, »hvad hjälper det?... Om också
den yttersta fara vore för handen, skulle jag ju icke
kunna komma tillbaka.»
»Det är hårdt, herr baron», genmälde läkaren.
»Men var blott lugn! Patienten är ung och kraftig.
I afton är allt lyeldigt och väl öfver, och Ni erhåller
lugnande underrättelser...»
»Ja, Ni kommer nog att skicka mig lugnande
underrättelser, då ju motsatsen icke skulle vara till något
gagn... Men hvad jag vill veta är sanningen, hela
sanningen. Endast under denna förutsättning kan en
lugnande underrättelse verkligen lugna mig... I
annat fall anser jag alltsammans vara osanning...
Svär Ni?»
Läkaren fogade sig efter hans vilja och aflade
eden.
»O min stackars, arme Fredrik!» suckade jag,
medan min själ sönderslets af smärta. »Tänk!...
Tänk, om du i morgon erhåller den underrättelsen, att
din egen Marta ligger i dödskampen, och plikten
förbjuder dig att återvända till henne för att med din
kärleksfulla hand tillsluta hennes ögon...! O, du
har ju långt mera viktiga saker att uträtta... Du
skall kämpa för Augustenborgaren och förskaffa
honom en tron... Fredrik! Fredrik!» ropade eller
rättare sagdt skrek jag.
Han ilade fram till min sida.
I samma ögonblick slog klockan. Vi ägde ännu
ett par minuter att sysselsätta oss med hvarandra.
Men äfven denna sista stund blef oss beröfvad, ty jag
fick i samma ögonblick ett nytt anfall och i stället
för att säga några varma afskedsord, förmådde jag
endast utstöta högljudda jämmerrop.
»Gå nu, herr baron! Gör ett slut på detta
smärtsamma uppträde!» förmanade läkaren. »En sådan
nervskakning måste ovillkorligen skada patienten...»
Ännu en kyss — och han störtade ut. Min
jämmer och doktorns »skada för patienten» voro de sista
ljud, han hörde i hemmet.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
