Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE BOKEN.
Ännu under fjorton dagar stannade vi i Wien.
Men för mig var det ingalunda någon glad tid. Alla
tidningar voro uppfyllda med notiser under rubriken:
»Krig i sikte». I alla salonger, på alla restauranter,
på alla gator diskuterades samma ämne. Det var
så sorgligt och bedröfligt, att det beröfvade mig
nästan all lefnadsglädje. Så ofta jag öfvertänkte hvad
allt det var, som beredde mig den härliga
lefnads-lycka, hvaraf jag njöt... framför allt ägandet af en
make, hvilken blef mig kärare och dyrbarare för
hvarje dag... måste jag ju äfven besinna, huru osäkert
allt detta i själfva verket var och i hvilken
omedelbar fara min lycka sväfvade genom det väntade kriget.
Dessa tankar och föreställningar gjorde mig dyster
och nedslagen. Olyckor sådana som sjukdom och död,
eldsvådor och öfversvämningar gifvas visserligen i
tillräcklig myckenhet här i världen, men man har
vant sig vid att tänka på sådant och man lefver...
i trots af dessa ständigt hotande faror... dock ett
lugnt lif. Men hvarför skapa människorna själfva åt
sig faror? Och hvarför kasta de sig i dem?
Hvarför underminera de själfva den redan i och af sig själf
vulkanartade mark, på hvilken deras jordiska lycka
är byggd. Människors öfvermod, människors
dumdristighet försätta denna mark i en konstgjord bäfning,
hvilken... husen vackla... falla i ruiner... många
begrafvas under dem... Nåja, ett bevis på, huru
kriget kan förvilda människan och sätta henne tillbaka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
