Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i78
tjänst och ägde en enda son, hvilken vid tiden för vår
visit nyss hade fått sina löjtnantsepåletter.
En vackrare ung man än denne Gottfrid von
Tes-sow har jag under hela mitt lif aldrig sett. Dei var
dessutom riktigt hjärtrörande att iakttaga, huru
innerligt mor och son älskade hvarandra. Äfven i detta
hänseende var således för handen en påfallande likhet
mellan fru Cornelia och hennes aflidna syster. När jag
iakttog den stolthet, med hvilken hennes ögon
uppenbarligen följde Gottfrid samt den ömhet, han äfven
i de minsta småsaker ådagalade gentemot sin mor,
fröjdade jag mig redan nu... så många år i förväg
... då min Rudolf blefve man och kunde visa mig
samma kärlek. I allt detta fanns endast en enda
sak, hvilken jag icke förstod... och därom yttrade
jag till min man följande ord:
»Huru är det möjligt, att en mor, hvilken älskar
sitt barn... en mor, för hvilken barnet är det käraste
på jorden... kan uppoffra sin klenod genom att
tilllåta honom kasta sig in i det elduppfyllda inre, som
Krigets Molochsbeläte blottar med sitt brinnande gap?
Huru är det möjligt, att en öm och kärleksfull mor
kan tillåta sin son, sitt hjärtas barn träda in på en
lefnadsbana, där han ständigt hotas af alla de
mordvapen, som mänsklig elakhet och mänsklig
uppfinningsförmåga hafva gemensamt förmått åstadkomma?»
Fredrik svarade:
»Min egen hjärtevän!... Här i världen gör man
ofta den erfarenheten, att de enklaste, mest nära till
hands liggande tankarne förbises, att enkla, klara,
genomskinliga reflexioner finnas, som ingen anställer.
En sådan är just tanken på det lifsfarliga i
soldatyrket. Därmed tiger man. Man anser till och med,
att det skulle vara fegt, vara oanständigt att söka
inför sitt förstånd klargöra, inför sitt medvetande
belysa, inför sitt samvete skärskåda de med soldatens
lif och yrke förbundna farorna. I stället antager man
såsom någonting oundvikligt... någonting, som
»förstås af sig själft», att man måste underkasta sig dessa
faror, och det är en gifven sak, att man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
