Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154
samtala med hvarandra utan att behöfva frukta
lyssnare.
Jag fattade i handen ett album och öppnade
det... med darrande fingrar. Tilling förstod mig
och lutade sig öfver albumbladen. Under tiden
yttrade jag halfhögt och med bäfvande stämma.
»På detta sätt får Ni icke lämna mig!... Jag
vill... jag måste... jag skall tala med Er.»
»Efter Eder önskan, fru grefvinna!... Jag
lyssnar.»
»Nej... nej... inte nu... inte här-! Inte bland
alla dessa människor!... I morgon vid denna tid!»
Jag såg med smärta, att han tvekade.
»Jag bjuder och befaller Er det... vid minnet
af Er mor, för hvilkens skull jag gråtit med Er...»
»O!... O!... Marta!»
Vid ljudet af detta namn kände jag mitt hjärta
svälla af fröjd... af en glädje, hvilken icke kan på
mänskligt tungomål beskrifvas... af en lycka, hvars
öfvermätt jag aldrig någonsin tillförne erfarit...
af en sällhet, som genom sin styrka och rikedom kom
mig själf att bäfva.
»Således i morgon!» upprepade jag, i det att jag
såg honom djupt och länge i ögonen.
»Vid denna tid!»
Således var öfverenskommelsen träffad. Jag vände
om till de öfriga gästerna. Tilling aflägsnade sig.
Dessförinnan förde han min hand till sina läppar och
bugade sig för de gäster, som befunno sig i närheten.
»Den där», anmärkte min far, »den där Tilling
är en konstig och besynnerlig människa!»
Min far skakade sitt grånade hufvud.
»Det underliga tal, som han här tillåtit sig föra,
skulle ingalunda utgöra någon rekommendation för
honom på högre eller högsta ort.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
