Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller kan eller skall kasta bort mitt hjärta till en man,
hvilken redan tillhör en annan. Äfven han känner
å sin sida sympati för mig, därom kan ej råda något
tvifvel. Hela hans uppförande, hans röst, hans
blick... allt bevisar detta. Vi förstå hvarandra väl
i hvarjehanda frågor. Kanske... nej, troligtvis är
jag den enda människa, för hvilken han någonsin
yppat sina åsikter om militärväsendet och krig. Men
däraf följer väl icke med nödvändighet, att han är
förälskad i mig. Och lika litet bevisar det, att jag är
kär i honom. Att jag icke uppmanade honom till
besök hos mig på annan tid än på de officiella
mottagningsdagarne, hvilka han afskyr, detta föreföll
honom helt visst en smula ovänligt, kanske till och med
icke så litet oresonligt strax efter vårt förtroliga
tankeutbyte... Men kanske var det bäst, som skedde.
Låt några dagar, några veckor försvinna och breda
glömskans täckelse öfver gårdagens intryck, hvilka
så djupt uppskakat mig... nog skall jag då med
sinneslugn möta Tilling. Till dess kan jag hafva
hunnit göra mig förtrogen med den tanken, att han älskar
en annan. Jag skall då kunna ånyo njuta af de
angenäma, instruktiva och upplyftande samtalen med
honom. I sanning... det är ett stort nöje att vara i
hans sällskap. Han är icke som andra män. Han
är vida bättre. Jag är glad att kunna i dag, efter
en nykter och sansad reflexion, erkänna detta. I går
fruktade jag nära nog, att det skulle vara förbi med
mitt lugn och att jag skulle blifva det beklagansvärda
rofvet för en med lidande och kval mättad
svartsjuka... I dag har denna fruktan helt och hållet
försvunnit.»
Jag aflade samma dag visit hos min väninna
Lori Griesbach... samma väninna, hos hvilken jag
mottog jobsposten om min stackars Arnos död. Hon
var, bland alla de unga fruarna inom min
sällskapskrets, den, med hvilken jag kunde umgås mest
förtroligt och med hvilken jag oftast sammanträffade.
Icke därför, att vi i så synnerligen många hänseenden
förstodo hvarandra eller öfverensstämde i åsikter utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
