- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
57

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbrott, emedan jag hyser den förhoppningen... jag
kan gärna säga den fasta tillförsikten, att han skall
vinna ära och utmärkelse under krigets lopp. Äfven
för mina bröder är kriget fördelaktigt. Befordringarne
inom tjänsten hafva gått så långsamt, men nu äro
deras utsikter ljusare...»

»Har du nyligen haft underrättelser?» afbröt jag
»Äro de dina vid god hälsa?»

»Nej, kära du, jag har icke på en rundlig tid
hört någonting om eller från dem. Men du vet ju,
huru oordentlig all postgång är nu för tiden och att
den ofta helt och hållet afbrytes. Och då man
blifvit uttröttad genom en ilmarsch under en hel dag
eller genom deltagandet i en drabbning, har man
naturligtvis föga lust att skrifva bref. Jag känner mig
helt lugn. Såväl Ludvig som mina bröder bära
invigda amuletter. Vår mor har själf med egna
händer hängt dem kring deras hals.. Mera kan ingen
göra.»

»Man kan bedja...»

»Ja, nog bedja vi för dem både i kyrkan och här
hemma. Men inte gagnar det stort. Jag förlitar
mig mera på amuletterna.»

»Huru föreställer du dig ett sådant krig, där
hvarje man i de båda arméerna bär en amulett? Tror
du då, att de projektiler, som å ömse sidor
afskjutas, helt enkelt försvinna i molnen utan att tillfoga
någon människa en skada?»

»Jag förstår dig icke. Du är så förfärligt ljum
eller, snarare sagdt, kall i din tro. Jag har
verkligen ofta hört din tant Maria beklaga sig däröfver.»

»Hvarför besvarar du inte min fråga?»

»Därför, att den är ett hån mot allt det, som
för mig är heligt.»

»Hån?... Vare det långt ifrån mig!... Jag
endast önskar, att vi taga saken i betraktande på
förnuftigt sätt.»

»Men du vet nog, huru stor synd det är att
tilltro sitt eget af synden förblindade förnuft någon
som helst kraft att döma i sådana saker. De stå ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free