Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanke berusade mig. Enär dittills alla
krönikeskrifvare framställt krigen såsom de viktigaste tilldragelser,
såsom hufvudepoker i världshistorien, såsom
trappsteg för mänskligheten på dess väg till fullkomligheten,
så måste ju jag... stackars enfaldiga, unga fru...
nu, då krigets åskor började dundra, gripas,
entusiastiskt gripas af den förhoppningen, att just i dessa
dagar skulle mitt folk... d. v. s. vår manstarka
här... på slagfältet skrifva med blod nutidens
historia eller åtminstone uträtta något, som kunde af
framtidens historieskrifvare användas såsom
kapitelöfverskrift.
Samma stämning gjorde sig gällande öfverallt i
vårt fosterland. Om intet annat talades i salongerna
och på gatorna. I tidningarna fick man till lifs intet
annat än detta. I kyrkorna voro de häraf föranledda
bönerna hufvudparten af prästernas föredrag. Alla nu
utkommande böcker afhandlade detta ämne.
Hvarthän man än kom... öfverallt såg man samma
upprörda ansikten, öfverallt mötte man samma
diskussioner angående de utsikter, vi ägde under
krigstiden. Allt annat, som eljest håller människornas
intresse vaket: teater, affärer, konst, konserter, baler och
maskerader — allt betraktades nu såsom idel
bagateller, idel bisaker. Medan denna epokgörande,
världshistoriska händelse pågick, hade man icke tid, ägde
man icke lugn att tänka på någonting annat. Vi
lefde... så att säga... i en heroisk atmosfer,
uppfylld af dofterna från arméorder, som blifvit
affattade i de vedertagna, segervissa,
skrytsamma ordalagen. Våra hjärtan och sinnen fingo
knappt ro för de med klingande spel och fladdrande
fanor afmarscherande trupperna. De i den mest
lojala, den mest patriotiskt glödande ton affattade
»ledande artiklarna» i pressen och de svulstigt
patriotiska talen i alla möjliga offentliga lokaler; detta
ideligen upprepade vädjande till vår dygd, vår ära och plikt,
vårt mod, vår skyldighet att offra allt för fosterjorden,
dessa ömsesidiga försäkringar, att vi alla tillhöra den
mest oöfvervinneliga, den tappraste, den allra bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
