- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
15

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon diplomatisk fras, hvilken skulle å ena sidan
icke tillintetgöra alla hans förhoppningar och å den
andra icke blottställa min kvinnliga värdighet. Men
jag lyckades dock icke uttala någonting annat än ett
blygt och darrande »ja!»

»Alltså har jag er tillåtelse att i morgon
skrifva till grefve Althaus och dels hos er tant
anhålla om er hand?»

Ännu en gång uttalade jag ordet »ja», men nu
var min stämma mindre upprörd.

»Hvilken lycka! Hvilken sällhet! utropade han.
»Således älskade äfven du mig vid första anblicken?»

Denna gång svarade jag endast med ögonen, men
dessa torde hafva på ett mycket tydligt sätt uttalat
mitt ja, ty hans ansikte strålade af glädje.

*     *
*



Vår förlofning eklaterades på min adertonde
födelsedag, sedan jag blifvit introducerad i stora
världen och presenterad för kejsarinnan. Nå...
bröllopet firades i sinom tid och naturligtvis begåfvo vi
oss ut på »bröllopsresa». Seden är ju sådan inom
societeten. Ett bröllop utan bröllopsresa skulle vara
såsom en bikupa utan honung. Arno hade därför
skaffat sig en längre tids tjänstledighet. Aldrig hade
mellan oss varit tal om, att han skulle begära
afsked från militärtjänsten. Visserligen ägde vi båda
en ansenlig förmögenhet, så att hans lön icke ägde
någon större betydelse för vår ekonomi. Men min
make älskade krigarens yrke och detsamma gjorde
jag. Min husarofficer var mig kär, och jag afvaktade
med otålighet den tid, då han skulle avancera till
ryttmästare och öfverste och framför allt den dag,
då han skulle blifva generalguvernör. Och hvem vet?
Kanske skulle han en gång räknas bland
fäderneslandets största, mest snillrika och lyckliga fältherrar.

I min dagbok finnes tyvärr en lucka i fråga om
vår förlofningstid. Jag var alltför lycklig då för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free