Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motvärn mot allt sådant. Hvarken håg eller talang
för musik ägde jag och instinktmässigt kände jag, att
på detta område inga lagrar för mig grodde, ingen
tillfredsställelse för min äregirighet stod att vinna.
Och därför tiggde och bad jag så länge och så varmt
om befrielse därifrån, att min far slutligen lyssnade till
min bön att få undslippa detta gagnlösa och onyttiga
klinkande, genom hvilket en dyrbar tid förslösades,
hvilken kunde bättre användas till mera allvarliga och
fruktbringande studier. Naturligtvis förorsakade
denna min musikaliska håglöshet min tant ett kännbart
lidande, ty hon lefde i den gammalmodiga
föreställningen, att ingen kvinna kunde benämnas bildad, om
hon icke kunde spela piano.
Min sjuttonde födelsedag inträffade den 10 mars
1857. Min dagbok innehåller för denna dag den korta
anteckningen: »redan sjutton!» Detta »redan»
innesluter i sig ett helt poem. Någon förklaring däröfver
har jag icke bifogat i dagboken, men jag förmodar,
att min mening var: »redan sjutton år och ännu icke
ett enda steg taget mot odödligheten!» Dessa mina
gamla anteckningar äro mig naturligtvis till en god
hjälp i närvarande stund, då jag sysselsätter mig med
att skrifva mina »Minnen». De bereda mig en
kärkommen möjlighet att ända in i detaljer skildra alla de
för längesedan timade tilldragelser, alla för längesedan
försvunna intryck och åsikter, meningar och intressen,
hvilka kvarstannat. i minnet endast såsom dimbilder
med oklara konturer, samt att ordagrannt här anföra
tankeföljder, hvilka jag för längesedan förgätit,
samtal, hvilka sedan många år varit utplånade ur mitt
minne.
Under karnevalstiden år 1857 skulle jag
introduceras i sällskapslifvet. Emellertid kände jag alldeles
icke någon förtjusning med anledning däraf.
Sannolikt var jag i detta hänseende olik alla andra ungmör
vid den åldern. Min själ längtade efter någonting
högre än de triumfer, som vinnas på balsalens bonade
tiljor. Hvarefter sträfvade jag då? Hvad var det, som
utgjorde föremålet för min längtan? Om man vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
