Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
somna, men i sitt halvvakna tillstånd hade han de
fruktansvärdaste förnimmelser och syner; förvridna,
uppsvällda ansikten närmade sig honom, bleka, knutna
händer sträcktes hotande mot honom, m^dan hans
öron söndersletos av stönanden, brak, vilda nödrop
och klagande barnaskrik. En hoptrasslad massa av
drunknande och kämpande människor vältrade sig
över honom; han låg och stred för att få luft, han
tyckte, att han höll på att kvävas, att han inte kunde röra
ett finger under den hemska marritten. En re.-st av
medvetande sade honom, att det hela endast var en
dröm, men därför var pinan inte mindre.
Till sist tände han ljuset. När han höll ögonen
öppna, jagade ljuset skräcksynerna på flykten, men så
snart han av trötthet föll i dvala, störtade de sig ånyo
över honom, och ju närmare han kom sömnen, desto
mera hårresande blevo fasorna. Han var själv med på
det förolyckade tåget, han märkte, huru vattnet
forsade in genom de sönderslagna rutorna. Han slog
omkring sig, trampade på dem, som lågo under honom,
slet håret av en kvinna, som ville ut genom ett av
fönstren, så att den blodiga huvudsvålen följde med.
Då han vaknade, badade han i svett. Den natten
försökte han inte mera sova, utan blev sittande och
stirrade med öppna ögon ut i rymden. Nu förde han
ändlösa samtal med sin hostande reskamrat. Han
försvarade sig, försökte tillbakavisa hennes lidelsefulla
angrepp. Och ständigt hörde han i sina öron hennes
fruktansvärda ord: Han är ju en av dem, om vilka
Frälsaren sade, att det var bättre, om en kvarnsten
hängdes om hans hals och han kastades i havets djwp.
Varje morgon var han dödstrött; så matt och förbi,
att han knappt kunde hålla sig upprätt, men så snart
han kom i förhör, kom hans feberaktiga spänstighet
åter, och han var mannen att hålla sina motståndare
stången.
Intill allra sista ögonblicket visste han inte, om det
skulle bli honom möjligt att komma tillbaka til!
Luringen, då banan skulle öppnas. Men tack vare
över-* mänskliga ansträngningar lyckades det honom att
bringa reda i allt virrvarret och in i minsta detalj rentvå
sig. Utan att stanna i Düsseldorf anlände han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
