Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dumma barn, för dig har jag, svaga moder, velat giva mitt
hjärteblod och sätta alla hänsyn åsido. Men du tänker
på baler och nöjen! Varför skall du på den balen?
— Jag skall förlova mig, svarade Anna helt lugnt.
Just som modern skulle svara, ringde det. Bägge
sjönko samman. Frun sprang ut i tamburen och
visade jungfrun in i köket. I gången var det mörkt, så
att man utifrån ej kunde se in genom den matta
glasrutan i dörren till trappuppgången. Anna tittade
genom nyckelhålet.
— Vem är det?
— Bert och en herre, som jag ej känner.
— Låt dem bara komma in!
Anna skyndade ut i köket och gav tjänsteflickan
befallning att öppna. Frun fick knappt tid till att viska
till Anna att hon skulle hälla olja från den gamla
lampan över på den nya, då Minna, sedan hon knackat
hårt på dörren till vardagsrummet, bar in två
visitkort: Gustav Horstmann ingenjör, stod det på det ena
och på det andra: Bert Holleder.
I mörkret kunde man ej se de inträdandes ansikten.
Holleder, som var en vän till familjen, kom först in,
och i den otvungna ton, som var honom karaktäristisk
och som strax jagade all förlägenhet på flykten, sade
han:
— Herr Horstmann har närt en rätt naturlig
önskan att göra eder sin uppvaktning, fru Düsbach.
Därefter kysste han bägge damerna på handen.
— Vill herrarna inte sitta ner? Vi ha suttit här
och pratat i mörkret. Tag hit lampan, Anna lilla!
Anna gick åter ut i köket, och medan Minna tände
den fina lampan, tänkte hon på, vem den främmande
herrn kunde vara. Hon tyckte sig minnas, att hon
helt nyligen träffat en, som liknade denne; han hade
stått i en dörr med händerna i fickorna och
betraktat hennes skönhet. Hon hade därför lagt märke till
honom och frågat Bert angående honom. Bert hade
meddelat henne, att det var en
byggnadsentreprenör, som kommit till Düsseldorf från Polen eller i
närheten därav. Mannen måtte vara enormt rik, ty han
hade spelat högt och förlorat stora summor i
konstnärsföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
