- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
343

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

343

"Och likväl har ditt lif blifvit helt olika mot det,
som du för längesedan målade. Mins du våra luft-
slott?" frågade Amy leende, under det hon gaf akt
på huru Laurie och John spelade cricket med pro-
fessorn.

«De kära vännerna! Det gör mitt hjerta godt
att se dem under munter lek en dag kunna glömma
sina affärer," svarade Hanna, som nu talade i en
moderlig ton om alla menniskor. "Ja, det mins jag.
Men det lif, som jag då önskade mig, synes mig nu
sjelfviskt, kallt och ensligt. Likväl har jag icke ännu
öfvergifvit tanken på att skrifva en bra bok; men
jag kan vänta, och jag är öfvertygad, att den skall
bli desto bättre, just för sådane erfarenheters och
illustrationers skull som dessa," och härvid pekade
Hanna först på de lifliga gossarne, som lekte på af-
stånd, och sedan på sin far, som stödde sig på pro-
fessorns arm, under det de gingo fram och tillbaka i
solskenet, fördjupade i ett af dessa samtal, hvaraf de

begge mnjöto i så hög grad; sedan visade Hanna på

modren, som satt och tronade ibland sina döttrar;
med deras barn i sitt knä och vid sina fötter, liksom
alla funno hjelp och lycka i det ansigte, hvilket aldrig
kunde bli gammalt i deras ögon.

"Mitt luftslott är det, som bäst afalla blifvit för-
verkligadt! Jag önskade mig visserligen storartade
saker; men i mitt hjerta visste jag, att jag skulle
vara nöjd, om jag fick ett litet hem med John och
några små kära barn, lik de der. Allt detta har
jag fått, Gud ske lof! och är den lyckligaste qvinna
i verlden," sade Margret, i det hon med den inner-
ligaste och ömmaste förnöjelse lade handen på sin
långe gosses hufvud.

"Mitt luftslott är mycket olika mot hvad jag
gjorde upp, men jag vill likväl icke ändra det, ty lik
Hanna tänker jag icke öfvergifva mina artistiska
förhoppningar eller inskränka mig till att hjelpa andra
fullfölja sina drömmar om skönhet. Jag har börjat
modellera en barnfigur, och Laurie påstår, att den är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free