- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
336

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

«Det skall jag intyga, att du försökt att göra,"
sade Laurie med en tacksam blick.

«Jag har lyckats långt öfver min förväntan, ty
du har blifvit en stadig, förståndig affärsman, som
gör ofantligt mycket godt och samlar de fattiges väl-
signelser i stället för dollars. Men du är icke endast
affärsman — du tycker om goda och vackra saker,
njuter sjelf deraf och låter andra få hälften med,
alldeles som du gjorde i. forna tider. Jag är stolt
öfver dig, Teddy. ty du blir bättre med hvarje år
och alla inse det, fastän du icke tillåter dem att säga
det. Och då jag får min trupp, skall jag peka på
dig och säga till dem: "Se der, gossar, har ni min
modell!"

Den stackars Laurie visste icke, hvart han skulle
se, ty fastän han var iman, kom något ’af hans gamla
blyghet öfver honom vid detta utbrott af beröm, som
kom allas ansigten att gillande vändas mot honom.

«Jag försäkrar dig, Hanna, att detta är nästan
för starkt," sade han på sitt gamla pojkaktiga sätt.
«I hafven alla gjort mer för mig, än jag någonsin
kan tacka er för på annat sätt än genom att ha
gjort mitt bästa i att ejsvika ert hopp; du, Hanna, har
väl sedermera förskjutit mig, men jag har icke dess
mindre haft den bästa hjelp; derför, ifall jag har gjort
några framsteg alls, får du tacka de här två för den
saken," och härvid lade han sakta sin ena hand på
farfadrens hvita hufvud och den andra på Amys
guldlockiga, ty dessa tre voro sällan långt ifrån hvar-
andra.

«sJag tycker, att familjer äro det allra skönaste
i hela verlden!" utbrast Hanna, som för tillfället var
i en ovanligt upphöjd sinnesstämning. «Då jag får
min egen, hoppas jag, att den skall bli lika lycklig
som de tre jag känner och mest älskar. Om blott
John och Fritz nu vore här, skulle det riktigt vara
en liten himmel på jorden," tillade hon lugnare. Och
då hon den aftonen gick till sitt rum, efter att hela
qvällen varit upptagen af familjeråd, förhoppningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free