Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
sjelfvisk syndare, och jag är öfvertygad, att gamla
flickor hafva det mycket trefligt, blott de blifva
vana vid sin stälning; men — här suckade Hanna,
liksom denna utsigt icke varit någonting särdeles in-
bjudande, hvilket den också sällan är i början, och
trettio år tyckas vara slutet på allting för den tjugo-
femåriga; men det är likväl icke så farligt som det
ser ut, ifall man blott hos sig sjelf har någonting,
hvarpå man kan stödja sig. Vid tjugofem år börja flickor
tala om, att de bli gamla ungmör, men i hemlighet
töresätta de sig att icke bli ogifta. Vid trettio år tala
de icke mera om sin ålder, utan underkasta sig lugnt
sakens gång; men om de äro förståndiga, trösta de
sig med tanken på, att de ännu hafva tjugo lyckliga,
nyttiga år qvar, under hvilka de kunna lära sig att
åldras med behag. Kära flickor, skratten ej åt ogifta
fruntimmer, ty ofta finnes det mycket rörande, tra-
giska romaner dolda i de hjertan, som nu klappa så
lugnt under den allvarsamma drägten, och månget
tyst offer af ungdom, helsa, ärelystnad, ja, till och
med kärlek, som gör det vissnade ansigtet skönt i
Guds ögon. Afven våra sorgsna, buttra systrar skolen
ni behandla med vänlighet, om ej af något annat
skäl än derför, att de hafva fått sakna lifvets skö-
naste bestämmelse; och då vi se på dem, skall det
ske med medlidande och ej med förakt, och flickor,
som stå i sin vår, skola minnas, att äfven de kunna
komma att sakna blomstringstiden — att rosiga kin-
der icke vara evigt, att silfvertrådar skola komma i
deras vackra bruna hår och att de snart skola finna
vänlighet och aktning lika ljufva, som kärlek och
beundran nu.
Gentlemen, -— härmed menar jag gossar och
ynglingar — varen artiga mot gamla flickor, de må
nu vara huru fattiga, fola och stela som helst, ty
den enda artighet, som har något värde, är den, som
genast är färdig att visa vördnad för de gamla, be-
skydda de svaga och är uppmärksam emot qvinnan,
utan afseende på hennes rang, ålder eller färg. Kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
