Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
min hårda lott att lemna er alla. Jag är icke rädd,
men det förefaller mig, som jag skulle kunna bli
hemsjuk i sjelfva himmelen för er skull."
Hanna kunde icke tala och under flere minuter
var det ej något annat ljud än vindens suckar och
tidvattnets plaskande.
En fiskmåse med hvita vingar flög förbi, och i
detsamma sken solen på hans hvita bröst, så att det
glänste till. Betty såg på fågeln, tills han var för-
svunnen, och hennes ögon voro fulla af bedröfvelse.
En liten grå beckasin kom trippande bort på stranden
och "pep" sakta för sig sjelf, liksom han njutit af
sol och haf. Han kom alldeles intill Betty och såg
på henne med vänliga ögon och satte sig på en varm
sten för att putsa sina våta fjädrar, alldeles som han
varil hemma hos sig. Betty smålog och kände sig
tröstad, ty den lilla varelsen tycktes erbjuda henne
sin ringa vänskap och påminna henne, att hon ännu
kunde njuta af en angenäm verld.
«Älskade lille fågel! Se, Hanna, hur tam han
är! Jag tycker bättre om beckasiner än fiskmåsar,
fastän de ej äro så vilda och vackra, men de tyckas
vara små lyckliga förtroendefulla varelser. Förliden
sommar brukade jag kalla dem mina fåglar, och mamma
sade, att de påminde henne om mig — flitiga, qväkar-
lika varelser, alltid nära stranden och alltid qvittrande
deras egna små förnöjda sånger. Hanna, du är fisk-
måsen, som är stark och vild, förtjust i storm och
blåst, och flyger långt ut till hafs och känner sig
lycklig, då hon är alldeles ensam. Margret är turtur-
dufvan, och Amy är lärkan, om hvilken hon skrifver,
som försöker att komma upp till skyarne, men alltid
återvänder ned igen till sitt bo. Det kära lilla barnet!
hon är så ärelysten, men hennes hjerta är godt och
ömt, och det gör ingenting, huru högt hon flyger, ty
hon skall aldrig glömma hemmet. Jag hoppas, att jag
skall återse henne, men hon tyckes vara så långt borta."
<Hon kommer hem till våren, och då tror jag,
att du skall vara i stånd att taga emot henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
