Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
knä, under det vinden helsosamt blåste på henne,
och hafvet gjorde musik vid hennes fötter.
En dag omtalade Betty det för henne. Hanna
tänkte, att hon sof, ty hon låg så stilla. Hanna lade
bort sin bok och såg på henne med den största upp-
märksamhet och försökte att finna några hoppgifvande
tecken i den svaga rodnaden på Bettys kinder. Men
detta var ej nog för att tillfredsställa henne, ty kin-
derna voro så insjunkna, och händerna tycktes alltför
svaga för att ens förmå hålla de små röda snäckorna,
som de hade plockat. Då kom det för Hanna, bittrare
än någonsin, att Betty långsamt höll på att gå ifrån
henne, och vid denne tanke omfattade hennes armar
instinktmessigt hårdare den dyraste skatt hon egde
på jorden. För ett ögonblick voro hennes ögon alltför
skumma för att se, och då de blefvo klara igen, såg
Betty upp på henne med en sådan ömhet, att hon
knappast hade behöft säga:
«Hanna, jag är så glad, att du vet det. Jag
har försökt att tala om det för dig, men jag har icke
kunnat." |
Hanna svarade ej på annat sätt än att hon lade
sin kind mot systerns, icke heller grät hon, ty då
hon var som mest rörd, kunde hon ej gråta. Nu
var Hanna den svagaste, och det var Betty, som
försökte trösta och stödja henne och som lade sina
armar omkring henne och hviskade hoppfulla ord i
hennes öra.
«Jag har vetat det mycket länge, älskade Hanna,
och nu är jag van vid det, och det är hvarken svårt
att tänka på eller att bära. Försök att se det på
samma sätt och oroa dig ej för min skull, ty det är
alltid det bästa som sker, derom kan du vara öfver-
tygad."
«Var det detta, som gjorde dig så olycklig i
höstas, Betty? Du kände det icke då, och sedan har
du behållit det för dig sjelf så länge," sade Hanna,
som nekade att se eller säga, att detta var bäst, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
