Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
förstår väl, att jag inte kan gå och bli kär i den
gamle käre gossen endast af tacksamhet?"
«År du säker på hans känslor för dig?"
Rodnaden blef djupare på Hannas kinder, då
hon svarade med detta utseende af blandad stolthet,
nöje och smärta, som unga flickor få, då de tala om
den förste älskaren.
"Jag fruktar, att så är, mamma. Han har icke
sagt någonting, men jag ser det på honom, och derför
tror jag, det vore bäst, om jag fore min väg, innan
det blir någonting utaf."
«Jag håller med dig härom; och om det kan
ställas om, så skall du få fara."
Hanna såg lättad ut och sade leende efter ett
ögonblick:
«Hvad mrs Moffat skulle förundra sig öfver din
brist på omtänksamhet; om hon visste detta, och hvad
hon skall glädja sig åt, att hennes egen flicka ännu
kan ha hopp.”
<Ah, Hanna, mödrar kunna vara olika i sitt
uppförande och handlingssätt, men hoppet är det-
samma hos alla — önskan att se sina barn lyckliga.
Margret är det, och jag är nöjd med hennes framgång.
Jag låter dig njuta af din frihet, tills du blir trött
på den; ty först då skall du finna, att det är någon-
ting ljufvare. Amy är nu mitt största bekymmer;
men jag hoppas, att hennes sunda förnuft skall hjelpa
henne; och, hvad Betty angår, har jag inga andra
förhoppningar, än att hon måtte blifva frisk. Jag
tycker, i förbigående sagdt, att hon sett raskare ut
de här sista dagarne. Har du talat med henne.”
Ja. Hon tillstod, att hon hade ett bekymmer
och lofvade att så småningom meddela mig detsamma.
Jag sade då ingenting, ty jag tror, att jag vet hvad
det är," och Hanna berättade sin lilla historia.
Mrs March skakade på hufvudet och kunde ej
se saken i ett så romantiskt ljus, men hon såg all-
varsam ut och upprepade sin åsigt, att det för Lauries
skull vore bäst, om Hanna reste bort på en tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
