- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
96

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

Detta var mycket hårdt. Då vi göra små upp-
offringar, önska vi åtminstone att få dem uppskattade.
Och Amy blef för ett ögonblick ledsen öfver att hon
hade gjort det, kännande, att dygden icke alltid
medför sin egen belöning. Men det gör den, och
Amy fick snart derefter erfara det, ty hennes sinne
började blifva så lätt och hennes bord blomstrade
under hennes skickliga händer; flickorna voro mye-
ket vänliga, och denna enda lilla handling tycktes
på ett märkvärdigt sätt ha renat atmosferen.

Det var en mycket lång och svår dag för Amy,
under det hon satt bakom sitt bord och ofta fick
vara alldeles ensam, ty småflickorna öfvergåfvo henne
snart, och få menniskor brydde "sig om att köpa
blommor på sommaren, hvarför hennes buketter viss-
nade långt före qvällen.

Bordet med konstsakerna var det mest lockande
i hela rummet och man trängdes omkring det hela
dagen; och de som stodo der och sålde, sprungo be-
ständigt fram och tillbaka med klingande penning-
börsar och sågo mycket vigtiga ut. Amy såg ofta
längtansfullt dit bort och önskade att vara der, hvarest
hon kände sig hemmastadd och lycklig, i stället för
att sitta i ett hörn och ha ingenting att göra. För
många af oss tyckes det väl, som detta ej skulle
varit någon särdeles svår pröfning, men för en vVac-
ker glad flicka var det icke blott tråkigt, utan i
högsta grad påkostande; och tanken på, att hennes
familj samt Laurie och hans vänner skulle finna henne
här i hörnet, då de kommo dit på qvällen, gjorde
det till ett verkligt martyrskap.

Hon gick ej hem förrän mot aftonen, och då såg
hon så blek och tyst ut, att de visste, att hon haft
en svår dag, fastän hon icke beklagade sig eller ens
talade om hvad hon hade gjort. Hennes mor gaf
henne en extra kopp godt te, Betty hjelpte henne
med klädseln och gjorde en liten söt krans åt henne
att ha på håret, under det Hanna förvånade familjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free