- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
71

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

komma och taga dem, jag är färdig att skratta och
då skulle jag släppa dem."

John kom sina barn till hjelp och marscherade
upp och ned i rummet, med ett barn på hvardera
armen, som om han redan varit invigd i barnskötselns
hemligheter, medan Laurie skrattade tills tårarne
runno utför hans kinder.

Var det inte ett utmärkt påhitt? Jag ville inte,
att de skulle’ berätta det för er, ty jag hade föresatt
mig att öfverraska er, och jag smickrar mig med att
hafva lyckats," sade Hanna, då hon ändtligen fick
igen andan.

"Jag har aldrig blifvit mera förbluffad i hela
mitt "lif. Ar det inte roligt? Ar det gossar? Hvad
skola de heta? Låt mig se på dem en gång till.
Stöd mig Hanna, ty vid min ära, är det inte en för
mycket för mig," sade Laurie betraktande barnen
med minen hos en stor, välvillig newfoundlands-hund,
då han ser på ett par kattungar.

"Det är gosse och flicka. Äro de inte vackra?"
sade den stolte fadren, som med strålande ögon såg
på de små röda barnen liksom de varit obevingade
englar.

"De äro de märkvärdigaste barn, jag någonsin
sett. Hvilketdera är gossen?" frågade Laurie och
böjde sig som en båge för att granska underverken.

"Amy, sätt, som det brukas i Frankrike, ett
blått band på gossen och ett rödt på flickan, så kan
du alltid hålla reda på dem. För öfrigt har det ena
barnet bruna, det andra blåa ögon. Kyss dem, onkel
Laurie," sade den skälmaktiga Hanna.

"Jag är rädd, att de icke skulle tycka om det,”
sade Laurie med ovanlig blyghet i sådane saker.

"Det göra de visst, ty nu äro de vana dervid.
Gör det genast, min herre," sade Hanna, rädd att
han möjligen kunde föreslå en representant.

Laurie förvred sitt ansigte och tryckte med till-
spetsade läppar en lätt kyss på hvardera af de små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free