Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
då jag ser Sally köpa allt hvad hon vill, och jag
beklagar mig sjelf, som är så svag och försöker att
vara nöjd; men det är så svårt, och jag är trött på
att vara fattig.”
De sista orden sade hon så sakta, att hon trodde
han icke hade hört dem, men det hade han, och de
gårade honom djupt; ty han hade förnekat sig sjelf
månget nöje för Margrets skull. Hon hade varit
färdig att bita tungan af sig i samma stund, hon hade
sagt det, ty John sköt bort böckerna, steg upp och
sade med en liten darrning i rösten: "Jag var rädd
för detta; men jag gör mitt bästa, Margret." Om
han. hade grälat på henne, ja, om han till och med
skakat henne, skulle det icke så hafva krossat hennes
hjerta, som dessa få ord gjorde. Hon sprang till
honom, slöt honom tätt intill sig, gråtande ångrens
tårar. "OQO, John, min älskade käre, sträfsamme man,
jag menade icke, hvad jag sade! Det var så syndigt,
så osannt och otacksamt, huru kunde jag säga så!
Ack, huru kunde jag säga någonting dylikt.”
Han var mycket mild, förlät henne genast och
sade ej ett enda förebrående ord; men Margret visste,
att hon hade gjort och sagt saker, hvilka icke snart
skulle blifva glömda, ehuru han aldrig mera skulle
komma att ens häntyda på dem. Hon hade lofvat
att älska honom i nöd och lust, och då hade hon,
hans hustru, förebrått honom hans fattigdom, sedan
hon utan hejd förstört, hvad han förtjenade. Det
var förfärligt! Men det värsta af allt var, att John
efteråt var sig alldeles lik, som om ingenting hade
händt, utom att han stannade längre qvar i staden
och arbetade om qgvällarne, sedan hon gått till sängs
för att gråta sig till sömns. En veckas samvetsqval
gjorde Margret nästan sjuk, och då hon upptäckte,
att John hade skickat återbud till skräddaren och
sagt, att han icke behöfde någon ny öfverrock, kom
hon i ett tillstånd af förtviflan, som var rörande att
ge. Han hade helt enkelt sagt till svar på hennes
förvånade frågor angående återbudet: "Jag har ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
