- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
15

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

"Jag undrar Laurie, om du aldrig skall blifva
fullväxt," sade Margret med en mycket värdig ton.

"Ah, hennes nåd, jag gör mitt bästa för att växa;
man "kan snart icke bli stort längre, är jag rädd, efter
som det tyckes, att i våra försämrade tider, en man
sällan blir mer än sex fot," svarade den unga herrn,
hvars hufvud ungefärligen räckte upp till den lilla
kronan i taket. "Jag förmodar, att det skulle vara
riktig vanvördnad att äta iden här splitter nya buren;
men som jag är förfärligt hungrig, så föreslår Jag,
att vi gå härifrån," tillade han hastigt.

"Mamma och .jag skola vänta på John. Dess-
utom är det ännu några saker, som skola ordnas,"
sade Margret i det hon skyndade sig bort.

"Betty och jag skola gå till Kitty Bryonts för
att skaffa oss litet mera blommor tills i morgon," sade
Amy just som hon knöt en mycket fantastisk hatt
öfver sina vackra fladdrande lockar, hvarvid hon njöt
af effekten lika mycket som någon annan.

"Se så, Hanna, öfvergif icke en kamrat. Jag
är i ett sådant uttröttadt tillstånd, att jag ej kan gå
hem utan hjelp. Men hvad ni gör, så tag för all
del ej af er köksförklädet, ty det kläder er särdeles
väl," sade Laurie, då han såg, att Hanna icke brydde
sig om hans stora afsky för förklädet, utan helt lugnt
bjöd honom -armen för att stödja hans trötta ben.

"Laurie, nu önskar jag att tala allvarsamt med
er angående morgondagen," började Hanna just som
de begåfvo sig på väg. "Ni måste lofva att uppföra
.er väl och icke ställa till några upptåg och förstöra
våra planer."

"Nej, icke ett enda upptåg."

"Ni får icke heller säga några löjligheter, då vi
skola vara allvarsamma."

"Det gör jag uldrig. Ni deremot är just rätta
personen, hvad sådant angår."

"Och jag ber er på det innerligaste, att icke se
på mig under vigsclakten, ty då kan jag inte låta
bli att skratta."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free