Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna upphörde att gråta. Hon lyssnade.
»Om vintern är det inte så roligt att sitta
mol ensam därute», fortfor Louise. »Men när
du kommer, skall det bli härligt! Och redan
nu har jag fullt upp att göra med alla vårlökar.
Du skulle se, vilka hyacinter och tulpaner,
jag har att uppvisa! Och nu är det just tid
på att så och plantera, och jag har fått i
ordning en stor melonbänk. Du har ju lovat att
komma och smaka på mina meloner?»
»Tror du också, jag duger till det?» sade
Anna. Hon hade lyft upp huvudet från kudden
och började torka ögonen med sin näsduk, som
hon sammanpressat till en liten boll.
»Duger till att smaka på melonerna?» frågade
Louise leende.
»Nej, till att hjälpa dig att sköta trädgården»,
svarade Anna och såg på Louise med sina
förgråtna ögon.
»Naturligtvis blir du utmärkt!» svarade
Louise. »Du är ju frisk och stark, vilket är
det allra viktigaste. Och vet du, jag tror, man
kan lära sig vilket arbete som helst, bara man
riktigt vill. Det har ofta gått mig så, att när
jag har sett andra hålla på med något, då har jag
tänkt: »Det där måtte vara gräsligt svårt. Det
— 206 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
