Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år. Han var ju en rik man och skulle bli än
rikare. Det var god tid att tänka på en sådan
detalj. Men olyckan och döden kommo och
överraskade honom, och konsulinnan och Anna
fingo det minsta möjliga att leva av.
»Min enda tröst», sade konsulinnan, där hon
låg på schäslongen med utsikt till en mörk gård,
»min enda tröst är den, att Oscar inte fick uppleva
förlusten av sin förmögenhet. Han skulle aldrig
ha kunnat bära det, han med sitt känsliga sinne!
Nej! Han skulle aldrig ha kunnat bära det!»
Anna hade blivit en kvinna genom de stora
sorger, hon upplevat. Hon betraktade sin mor
nästan som ett litet sjukt barn, som hon skulle
taga hand om, och bon märkte till sin
förvåning, hur lätt det var att uträtta alla de
husliga sysslor, i vilka hon aldrig förr deltagit. Inte
var det väl någon konst att bädda sängar och
städa ett par rum! Och inte heller var det
väl något underverk att laga en smula
middagsmat; isynnerhet då varken hon eller hennes
mor voro särdeles starka i maten. De hade
en liten springflicka till hjälp med det grövre
arbetet, men det mesta uträttade Anna själv.
Hon kände sin mors vanor och ville så mycket
som möjligt söka skaffa henne, vad hon tyckte
— 199 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
