Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon är mycket vacker!» sade Louise, som
höll porträttet och nu räckte honom det
tillbaka. Deras ögon möttes, och de logo båda.
I detta ögonblick blev det klart för dem, att
de skulle bli vänner.
Det dröjde emellertid några veckor innan
Louise flyttade ut till amiralen. Först skulle
Lova ha bröllop och intåga i sitt nya hem.
Sedan hon fick veta, att Louise skulle bli hennes
efterträderska, såg hon inte nådigt på denna
unga dam. Hon ansåg henne för en
inkräk-terska, som var nog oförskämd att lägga beslag
på hemtes kök, hennes kastruller och hennes
amiral. Helst hade hon delat sig mitt itu och låtit ena
hälften tåga bort med postbudet, medan den
andra stannade kvar i hennes gamla kungarike.
Men detta lät sig ju inte göra. Hon fick
nedlåta sig att förevisa glas och porslin, linneskåp
och källare för Louise; men hon gjorde allt
med största ovilja och på ett så fientligt sätt,
precis som om hon skulle ha att göra med
någon, som kom för att förrätta utmätning.
»Jag begriper inte vad amiralen tänker på»,
sade hon i upprörd ton till sin fästman, »att
taga en barnunge till att passa sitt hus. Vad
kan hon? Vad duger hon till? Det kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
