Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varpå han sade dem. Han hade i uttrycket i
sina ögon något så ärligt och älskvärt, som gick
rakt till hjärtat, och i sina rörelser något så
fint och vördnadsfullt, som ingav den, han
talade med, känslan av att bliva väl behandlad.
Och så hade han ett det vackraste talorgan,
man kunde tänka sig. Hans röst hade en
egendomlig dämpad, musikalisk klang och han
förstod att använda den väl. Bara han sade »tack!»
eller frågade »verkligen?» var det i denna röst
så mycken värme och innerlighet, att de
enklaste ord han yttrade, fingo betydelse.
Då han nu böjde sig fram emot Louise och
sade: »Ni är sträng, fröken! Ni tycker, att jag
pratar i vädret!» var det med en så undergiven
och ödmjuk röst, han uttalade det, att Louise
plötsligt tyckte, att hon hade varit hård emot
honom, och såg vänligt upp emot honom.
»Jag menade bara, att ni ju inte känner mig»,
sade hon milt.
»Det finns människor, som man känner vid
första ögonkastet, liksom det finns andra, man
aldrig kommer närmare, om man än lever i åratal
bredvid dem», svarade han tankfullt.
I detsamma revs dörren upp till det inre
rummet, som förde ut i köksdepartementet.
7 • Väninnorna.
- 97 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
