Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hiller såg igen på Louise. Denna gång
mycket länge och uppmärksamt.
»Det var ju en riktigt romantisk historia»,
sade han därpå, och gav sig i lag med sin
sparris. »Törs man tala till henne?» fortfor han
efter en stund.
»O, ja! Gör det!» svarade Anna och såg
tacksam och beundrande på honom. »Jag önskar
just så mycket, att hon skulle känna sig
hemmastadd här — inte bara som en
medhjälper-ska i hushållet. Men våra gäster anse henne
nog blott som en jungfru eller husmamsell. Och
hon själv kryper ju alltid undan.»
»Då får man väl krypa efter», sade Hiller
leende.
Middagen var slut, och då man hade druckit
kaffe och vilat ut litet, började man dansa i en
av de stora salongerna, där mattan för det
ändamålet hade blivit avtagen.
Anna fladdrade om som någon slags lycklig
fjäril. Allt var så vällyckat. Rummen så vackra
och festliga, musiken utmärkt, hela stämningen
så hög och livlig, som man väl kunde önska
det. Och så var ju han där! Varje ögonblick
kunde hon se honom, och fastän hon som
husets dotter hade en hel del värdinneplikter och
— 91 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
