Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så morfar säger!» svarade hon skrattande.
»Han är löjtnant vid Göta garde.»
»Aj, aj! — lantkrabba!» sade amiralen och
rynkade på näsan. »Jag hade tänkt, att du en
gång skulle gifta dig med någon präktig
sjöofficer, och nu skall du i stället inrulleras i
armén. — Men det förstår sig, det behöver ju
inte bli allvar», tillade han saktare.
»Det är allvar!» for Anna ut. »Riktigt djupa
allvaret. Jag kommer aldrig i världen att älska
någon annan än honom. Och jag hoppas — å,
jag hoppas!» — Hon dök åter ner vid
morfaderns väst.
»Låt mig nu få hela historien!» sade
amiralen. »Hur började det och hur slutade det
— eller på vilken punkt står det nu, skulle jag
säga? Ja, kom nu fram med allting!»
Det dröjde litet, innan Anna började, men
så talade hon länge, mycket sakta och fort.
Hon berättade om balen, då hon första gången
mött honom och hur han redan då utmärkte
henne framför alla de andra förnäma och fina
flickorna. Sedan hade hon återsett honom på
ridklubben, där hon hade kommit med.
»Och om morfar visste, hur god han har varit
einotmig!» sade Anna med darrande röst. »Han
— 62 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
